254 Det var också under Kristinas regering, somde kyrkliga myndigheterna började kräva hårdare tag. I ett antal utlåtanden från 1650-talet sammanförs under huvudrubriken trolldom flera olika brott mot tio Guds bud, som vart och ett anses förtjäna döden. I allmän överensstämmelse med tidens teokratiska och naturrättsliga straffteori anförs Gamla Testamentet (Exodus 22) somden viktigaste rättskällan. Inflytandet från kontinental doktrin är tydligast i den akademiska och teologiska litteratur, somproducerades vid universiteten och domkapitlen. Där diskuteras utförligt problemet hur man skall kunna avgränsa den ondes makt gentemot Guds och människans. Blåkullafärd och sabbat beskrivs på ungefär samma sätt som i de stora processerna något tiotal år senare. Trolldomen som religiös och moralisk förbrytelse betonas som grund för kraven på en hårdare rättstillämpning. Vid mitten av 1600-talet var kyrkans män och den världsliga maktens lokala företrädare teoretiskt och ideologiskt förberedda för vad som komma skulle.'^ Böndernas trolldomstro ingick som ett element i en perifer kosmologi, som förklarade det onda i naturen och samhället i kategorier som bara till en del var kristet-diaboliska i ortodox mening. Men nu höll denna kosmologi på att omvandias. I Robert Rowlands tolkning är detta resultatet av en integrationsprocess, varigenomlokala och perifera trossystern införlivas med ett större och mer enhetligt system. ”Brottstycken av folktron togs in i elitens symboliska framställning av det onda och gjordes tillgängliga för domare och förhörsledare över hela Västeuropa. En mer olycksbådande sida av denna integration var den starkare betoningen av trolldomen som ett hot mot den samhälleliga ordningen snarare än som ett inslag i en personlig konflikt. Både i sin religiösa och politiska innebörd var denna tolkning i linje med den allmänna doktrinutvecklingen inomstraffrätten. Domstolarna höll på att överge de gamla ackusatoriska och starkt formaliserade metoderna för konfliktlösning och övergick till en alltmer hänsynslös inkvisitorisk praxis. Denna interventionistiska tendens drabbade inte bara den folkliga magin utan hela bondekulturens område. I 1600-talets Sverige kan man finna en växande övertygelse i ledande kretsar, att befolkningen i stort behövde uppfostras. Axel Oxenstierna beskrev 1640 ett par härader i Finland i kritiska ordalag: ”där är ingen cultur, utan där bor bestier.” Och ett par år senare tillhöll han en borgmästaren i Stockholm, att regeringens huvuduppgift var att ”civilisera vår nation.” I det uppfostnngsarbetet gavs det protestantiska prästerskapet en särskilt viktig roll.’** Ankarloo (1971), pp 100-12. R Rowland, ovan s 163. B Ankarloo, ”Europe and the Glory of Sweden: The Emergence of a Swedish Self-Image in the Earlv 17th Centurv” i Göran Rystad (ed), Europe andScandinavia. Aspects of the Process of Integration in the I7th Century (Lund 1983), ss 241-48; B Ankarloo, ”Domstolarnas arbetsformer” in Ulf Teleman (ed), Det offentliga språkbruket och dess villkor i Sverige under 1700-talet (Nordlund. Småskrifter frän institutionen för nordiska språk i Lund 7, 1985), ss 129-37. »27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=