12. Sverige: det stora oväsendet 1668-1676 Bengt Ankarloo 1. Den medeltida bakgrunden De svenska medeltidslagarna reglerar i törsta hand förhållandena bland de fria jordägande klasserna. Fast egendom, jordbruksmark, tas mer eller mindre för given som familjens och ättens viktigaste produktiva resurs. Landskapslagarna, som ensamma var gällande fram till 1300-talets mitt är av varierande form. De tidigaste utger sig för att vara uppteckningar av lokala sedvänjor. Senare texter har fått kunglig stadfästelse. Denna formella skillnad, som tidigare tillmättes stor betydelse, får inte överbetonas. I själva verket företer hela det nordiska lagmaterialet betydande likheter både strukturellt och innehållsmässigt.' En gammal gemensam rättskultur har säkerligen existerat, men den är svår att i detalj rekonstruera ur de senare texterna. De försök i denna riktning som gjorts i den gcimanistiska skolans efterföljd har på senare år blivit föremål för häftig kritik. I modern forskning har inflytelserna från kontinenten betonats. Både landskaps- och landslagarna innehåller material, som måste ha hämtats utifrån: bevisligen från tysk-hanseatisk och kanonisk rätt, möjligen också från lombardisk." Liksom jämförbara lagar på kontinenten tycks de svenska ursprungligen ha kriminaliserat bara sådana former av trolldomst^mvar fysiskt skadliga för människor. Det svenska ’förgörning’ svarar tämligen exakt mot den europeiska medeltidsrättens maleficium. Straffet var fredlöshet: den skadade och hans släktingar hade rätt att ta hämnd genom att döda häxan. Denna äldre strafformersattes dock snart av ett lagstadgat dödsstraff. Samtidigt utvidgades brottsbeskrivningen till att också omfatta skada på boskap. Denna tendens, somstarkast slår igenom i götalagarna, har troligen sm grund i ett ökat kyrkligt inflytande. Ett sådant är uppenbart i de regler från och med 1200-talet, somförbjuder vidskepelse, dvs också andra magiska aktiviteter än förgörning. Sådana fall skulle handläggas i domkapitlet.^ ' Per Nyström, Historieskrivningens dilemma (1974), ss 62-78. Klsj Sjöholm, ”Rättshistorisk metod oeh teoribildning.”Scitwi//./ 44 (1978),ss 23.4-241. " Sjöholm, s 240. ’ Bengt Ankarloo, Trolldomsprocesserna i Sverige. (Rättshistoriskt bibliotek 17, Lund 1971), ss 29-34.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=