245 sträckte sig norrut från Lihula över Martna och Lääne-Nigula till socknen Risti och därifrån österut till Keila. Den andra låg i östra Estland från Amblaöver Viru-Jaagupi och Viru-Nigula till Jöhvi. Under denna visitation frågade man också, om gamla hedniska begravningsplatser fortfarande var i bruk. Bara i fem av 32 församlingar (de huvudsakligen svensktalande Reigi, Käina och Noarootsi jämte Harju-Madise och Keila) förnekade pastor att han visste någonting om sådana platser. En kunde exakt peka ut tretton och tilläde, att när han klandrade bönderna för sådant, svarade de att ”Marias jord är överallt”. De flesta prästerna rapporterade att det fanns ”mer än tillräckligt” med begravningsplatser i deras församlingar; några nämnde hungersnöden 1697 som en förklaring. Under dessa visitationer i slutet av 1690-talet fick myndigheterna kännedom om ”avgudadyrkan” på höjden Vaike-Lihula i Martna socken, där man offrade på Sankt Olofs dag (29 juni) vid ett litet igenrasat kapell samt vid några hus längs kusten. Vid en annan välkänd kapellruin på en kulle vid Jöhvi offrade bönderna vid Himmelsfärd och på Sankt Lars’ dag (10 augusti). Pastor i Mikhli nämnde en sten, vid vilken bönderna samlades för att offra på Sankt Antonius’ dag (17 januari).'* Också denna gång uppger visitationsprotokollen namnen på några välkända lokala trollkarlar. Pastor i Lääne-Nigula nämnde flera besvärjare (Besprecher), som anlitades av ”gudlöst folk som sökte hjälp, råd och bot vid sjukdom och olycka.” Andra pastorer utpekade också beryktade lokala Zauberer, Segensprecher och Wahrsager.^'^ De estniska sockenprästerna förväntades inte bara ange beryktade häxor utan också se till att de blev straffade. Somliga av dem tycks ha löst den uppgiften med stor nitälskan. Enligt M. Madar genomfördes i Estland omkring etthundra häxprocesser under 1600-talet. I sin kamp mot trolldomen följde de svenskutbildade pastorerna och domarna, som styrde i 1600-talets Estland, den officiella europeiska häxdoktrinen ungefär som den hade formulerats av Samsonius 1626. Vissa inslag i de stora förföljelserna- förbund med djävulen, flygandet till sabbaten -förekomemellertid inte i de estniska processerna. Till och med under tortyr talade bönderna bara sällan (och vagt) omdjävulen. Ibland började en bekännelse med djävulen men svävade sedan ut i beskrivningar av förkristna féer och trollkarlar, som ofta är både livfulla och detaljrika. Inget protokoll från Estland innehåller någon noggrann beskrivning av flygandet eller av sabbaten; å andra sidan är folktrons varulvar väl representerade, trots att de spelade en så liten roll i den officiella häxideologin. RAKA, cl 187.fl.45169; cl231.12.425; cl245.ll.464; c.1'1.45169; cl 187.12.45166; cl226.fl.425. ''' RAKA, cl 187.12.45169; cl275.11.489; cl245.11.464; cl240.fl.4l4. M Ma4.ir, ovan kap. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=