244 I södra Estland offrade man 1668 på andra dagar än midsommarafton. I Vastseliina ”satte bönderna upp en träfigur och offrade på Sankt Lars’ dag och bedrev avgudadyrkan.” I Palamuse smyckade bönderna sin kyrka med kransar av blad på Bartholomeus-dagen. Från minst två församlingar rapporterades om offer vid Marie Himmelsfärd. Pastor i Helme berättade att somliga i hans församling den dagen offrade vid kyrkan, medan andra höll till på en höjd vid närmsta herrgård; i Räpina samlades bönderna vid Kristi Himmelsfärd i ett privat kapell för att offra och ”bedriva avgudadyrkan”. Ibland utpekar visitationsprotokollet kultplatsen men anger inte vid vilken tid ceremonierna genomfordes. I ett par församlingar namngavs också häxor. I Urvaste hade Kulli Jiirgen från Antsla rykte omsig; i Piihajärve utpekades en bonde vid namn Tautse Peeter; i Räpina nämndes flera. Vanligen fick kommissarierna namnen på de bönder som organiserade offren eller som var särskilt kristendomsfientliga. 1668 fick myndigheterna kännedom om en gammal bonde på en stor gård nära Kalkus som ”erbjuder nattvarden med bröd och mjölk, dyrkar avgudabilder, håller folk från kyrkan och säger till dem att skylla sina olyckor och sjukdomar på kyrkan.” Också andra namngivna bönder hade uppmanat sina grannar att hålla sig borta från kyrkan. ”Det är ingen mening med att gå dit - vad får du där egentligen?” frågade en; en annan förnekade Kristi uppståndelse, förbannade prästerna och sade att de ”har folk att ta mot sakramentet bara för att få pengar av dem- i övrigt är det värdelöst.” Uppenbarligen uppfattade åtminstone en del bönder i 1600-talets Estland kristendomen som en främmande form av magi, som de kraftigt motsatte sig. En resenär (AdamOlearius) somvid den här tiden besökte Estland berättar, att en bonde, som fick veta att hans granne hade tagit nattvarden, ”hånade honom med mycket skamliga, fula och hädiska ord.” Vi har ingen motsvarighet i norra Estland till visitationen 1667—68. Däremot finns tämligen välbevarat material från kyrkovisitationer i de estniska gnhernis för åren 1695-99, somutgör en sorts översikt över religionen i de norra delarna efter två generationer av svenskt styre. Omfattningen av ”avgudadyrkan” framgår av följande tabell: distrikt socknar Harjumaa Virumaa Lä.änemaa Järvamaa totalt med protokoll med notiser om avgudadyrkan . 8 19 12 11 1 10 11 11 1 3 Geografiskt visar visitationsprotokollen på två regioner i norra Estland där ”avgudadyrkan” levde kvar in i 1700-talet. Den ena låg vid kusten i nordväst och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=