243 de visitation i Saaremaa, erfor han att ”nästan i varje församling finns skamlösa gamlingar som inte kan sin kristendomoch heller inte vill lära den” och sominte lyder, när de beordras till nattvarden.'^ Det första riktigt allvarliga försöket från de svenska myndigheternas sida att ordentligt undersöka läget och stärka den lutherska kyrkans auktoritet i Estland skedde med den stora visitationen i södra Estland 1667—68.'^ När kyrkokommissionen på sensommaren 1667 påbörjade sitt arbetet befanns läget bedrövligt: från nästan varje församling rapporterades exempel på dyrkan i heliga lundar eller vid stenar, där bönderna brukade offra; man fick också namnen på flera häxor. I Torma hade till exempel en torparhustru tagit emot offer på midsommardagen. Alldeles i början fick kommissarierna också en fullständig redogörelse för ritualerna under midsommarnatten i församlingen Maarja-Magdaleena, där bönderna mötte upp vid överste Greifenspeers herrgård för att få sina sjukdomar botade. Genom sin etnografiska rikedomförtjänar den att citeras utförligt. ”Undertecknade begav oss klockan nio ommidsommaraftonen till den plats, där bönderna bedriver sin avgudadyrkan och där de redan hade samlats, och åsåg under en tid vad sompasserade, huru de tände en brasa, och nära elden låg en sten, runt vilken tre kvinnor satt; en av dem är den mest vördade och något av en präst, somtar emot de sjuka och deras gåvor och genomför offren. Under tiden förberedde de två andra änkorna vaxet. Sedan fick de som hade invärtes sjukdomar komma fram och få vaxbindor, somde band omkroppen och de tog också en bägare öl; gick så runt elden tre gånger och medan de gjorde detta måste de på vissa ställen buga mot stenen och säga ’O hjälp oss Sankt Johannes.’ När de gjort detta tar de av bandagen och lämnar dem till samma gamla kvinna, som håller upp det framför den sjukes mun och låter honom kyssa det. Sedan bränner man bandagen på stenen, och den sjuke får dricka ur ölbägaren och lämna den till kvinnan, som tre gånger gör korstecknet på bägaren och säger, ’Hjälp, käre Sankt Johannes, genom dessa läkeörter denna person,’ varvid hon nämner den sjukes namn och sjukdom; och sedan dricker hon ur bägaren och låter därefter också de två änkorna dricka. För dem med huvudvärk binds bandagen runt huvudet och samma ceremonier genomförs ... Den gamla kvinnan sa också, att alla de som hade invärtes sjukdomar skulle offra på det sätt som nämnts; men omde hade utvärtes besvär somfel på ögonen eller skada på hand eller fot (genomyxhugg), skulle de bara göra ett vaxljus, blotta det sjuka stället och hålla ljuset mot det medan de läste en särskild bön. Den som botas genom ett sådant offer måste komma till samma plats varje år vid samma tid, nämligen på midsommarafton, och bringa sitt tackoffer gjort av vax, antingen en liten mänsklig figur eller ett vaxljus, så som kvinnorna har bestämt, och det bränns sedan upp på stenen.” SRA, Livonica II, 32 (memorial från biskopen i Tallinn omde brister som upptäckts vid den korta visitationen i Saaremaa 1647). SRA, Livonica II, 442, varifrån de fyra följande styckena bar hämtats.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=