239 vända mellan deras gamla och nya tro. Den gamla kulten av källor, träd och stenar avskaffades inte utan omformades genomatt man gjorde hedniska helgedomar till kristna och genom att förknippa dem med helgon i stället för med hedniska gudar. Som Keith Thomas har betonat, jämnade medeltidskyrkan ut många fundamentala skillnader mellan bönetexter och magiska formler och stödde uppfattningen, att blotta upprepningen av de heliga orden i sig var ett heligt bruk. Kyrkans dogmer kunde till och med leda till slutsatsen, att böner kunde användas för att skada andra; bönetexter lästa baklänges blev magiska formler.'’ När böndernas ”trollformler” för första gången bokfördes i Estland på 1600- och 1700-talen, innehöll de ofta bönetexter och namn på katolska helgon - uppenbarligen frukterna av många seklers arbete av katolska präster.^ Kyrkan uppmuntrade t')ckså bruket att använda bönen för att bota sjukdomar. Katolska präster brukade välsigna vatten och salt, vilket kan förklara det estniska bruket soolapuhummc - ”att blåsa på salt”.^ Man får emellertid inte överskatta efen katolska kyrkans villighet att anpassa sin ideologi till folkets magiska föreställningar. Kyrkans ideologi utvecklades autonomt och hade ett starkt mflytande på de idéer och bilder somdominerade i Estland liksompå många andra håll i det katolska Europa. Och fastän den katolska ideologin kunde ha drag gemensamma med folktron i kampen mot den skadliga, svarta magin, blev den ändå till sist en bitter motståndare också till den positiva, vita magin i alla dess folkliga former. När påven Innocentius VIII år 1484 1 sin berömda bulla Summis desiderantcs påbjöd förföljandet och utrotandet av häxor, hade den kyrkliga ideologin blivit aktivt involverad i kampen mot den ”onda” folkliga magin. 1484 hade Europa officiellt varit kristet i många århundraden. Forskare har nyligen hävdat, att häxförföljelserna på 1500- och 1600-talen förorsakades av att kyrkan försökte genomföra sin ortodoxi i områden, som officiellt var kristna, men som ännu dominerades av förkristna, magiska föreställningar. Häxförföljelserna innebar, att sådana avlägsna och perifera regioner, där kyrkans makt dittills bara formellt hade erkänts, nu våldsamt underkastades kristendomen. Med Trevor-Ropers formulering införde nu kyrkan den europeiska kristenhetens ”feodala” evangeliumi de icke-feodala och ofullständigt kristnade områdena i bergen, där bysamhällenas gamla vidskepelser blev så mycket mera hotande, när de upptäcktes i en främmande och överdriven form bland ”kättare”.' Kanske har en liknande situation uppstått i periferiområden som Spanien och Balticum, som först ganska sent hade erövrats genomkorstågen. Här intensifierades kampen genom nationella och rasmässiga motsättningar. ■' Keith Thomas, Religion and the Decline of Magic (London 1971), ss 42-47. ^ J Kahk, ”Nöidumisest ja nöiasönadest Eestis XVII sajandil”. Keel ja Kirjandits, 11 (1980), ss 677-680. Thomas, s 29. ^ H R Trevor-Roper, Religion, the Reformation and Social Change (London 1967), ss 108, 110.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=