235 Tabell 3. Typ av anklagelser i processerna. Ankl.igelse .intal mål Maleticium: Sjukdom cl. skada på människa 41 dödsfall 36 Sjukdom cl. skada på boskap skadegörelse som varulv förtrollat mjölkning, ölbrvggning etc. förtrollat skörd och gröda Diabolism Brand Avslöjande av tjuv 21 16 4 4 26 8 167 från domaren eller ur bekännelser avlagda under tortyr. Varken vittnena eller de anklagade tog självmant upp ämnet. Källorna innehåller inga berättelser om häxor, som flyger genom natten till sabbaten. Bonden Karju Mikk i Kurna ansåg, att häxorna vanligen träffade den onde på skärtorsdag, långfredag och midsommarafton.^"* Djävulen uppträdde mest i skepnad av en svart hund eller katt. Drängen Andres från Saarla hade kallat på honom på följande sätt: med sitt barn i knät hade han ropat ”Kurlitz” två gånger, och två svarta hundar hade då trätt fram.'’^ Layske Marth bekände 1641 i Pernau, att djävulen hade uppträtt för henne ”somen tysk” klädd i ljusblått. Både i Karksi 1640 och Dorpat 1692 beskriver de anklagade honomsom klädd i blått.Den djävul bonden Pavel Willapulck hade sett, hade ben som en tupp och väldiga ögon. Hans namn var ”Helige Fader”. Protokollen gör det tydligt, att den snäva teologiska definitionen av häxeri - en makt som. grundade sig på förbund med djävulen - inte accepterades av de estniska böneferna. För majoriteten ute i byarna var trolldomen kraft somkunde användas både i goda och onda syften; och det var fruktan för maleficinm eller vcneficium som ledde till de flesta anklagelserna. Med utgången av 1600-talet upphörde också häxprocesserna. Detta innebär inte, att bönderna inte längre trodde på övernaturliga makter, trolldom eller varulvar. Dessa föreställningar levde kvar i byarna under ytterligare ett par århunciraden. Protokollen visar, att bönderna ännu på 1800-talet gick till domstol Wtnkler, s 338 /Juri 1636/. Rie,semann, s 341 /Tallinn 1616/. RAKA; c915.fl.dl-2; Wolffeldt, s 205; Uuspuu (1938), p 20. RAKA: c915.tl.d2; Uuspuu (1937), s 118 /Pärnu 1640/.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=