232 ha använts även senare. 1698 anklagades en häxa från Saaremaa vid en kyrkovisitation, och enligt hörsägen prövades hon på vattnet. Trots hennes ansträngning kunde hon inte sjunka. Tortyr var i allmänt bruk. En estnisk stadga från 1632 med giltighet för både bönder och stadsbor gjorde det lagligt ”att utsätta den anklagade för tortyr och fängelse både före och efter förhöret.” ’’’ Tortyr användes under hela 1600-talet. Den förbjöds slutligen av Karl XI, 1686 i Livland och 1699 i Estland. Fullständigt försvann den dock från domstolarna först på 1700-talet. I Västeuropa och New England var trolldom huvudsakligen ett kvinnligt brott. I Estland och Finland är denna regel dock satt ur spel.’^ Av 206 anklagade i Estland vars kön är känt, var nästan 60 % män (tabell 2). I allmänhet är uppgifterna om de anklagade i domstolsakterna inte särskilt uplysande, ofta bara namnet, om ens det. Det är därför inte möjligt att bestämma deras ålder, civilstånd och sociala ställning. I allmänhet tyck de anklagade ha varit medelålders eller äldre, gifta bönder och bondkvinnor. I några få fall är det känt att de var utlänningar, finnar, svenskar, en litauer, en ryss och en polack. Anklagelserna riktades ofta mot byns professionelle trollkarl, den kloke gubben eller gumman, eller mot andra med ett allmänt dåligt rykte. Enligt vittnesmålen var minst 22 män och tio kvinnor sådana ”kloka”, somanlitades vid sjukdom. Om deras behandling inte gav något resultat, uppstod lätt misstanken att de hade misslyckats med avsikt, ja att de hade utnyttjat sin övernaturliga förmåga för skada snarare än bota.’^ När Dorpats kretsdomstol höll ting i Kolleste 1632, blev den ”överallt beryktade” trollkarlen Pudell ställd för rätta. Han hade använt diverse läsningar och trolldomstillbehör, däribland en snidad käpp, en silverskilling, tre ringar av virad koppartråd, rött ullgarn och grönmossa för att bota mycket folk, som hade betalt honom härför. 1636 begärde godsherren Framhold Leps, att kretsdomstolen i Pernau skulle bestraffa Rohttzi Beahtt och Andres för att ha förhäxat hans hustru, så att hon blev sjuk, ”ty bönderna ser upp till de båda som läkare (Arttzer) och avgudar (Abgott) för att de hjälpt många med sin konst och sina välsignelser. kvinna, ”som kan driva bort galenskap och förlamning. Folk tycker om denna häxa, ja till och med tyskarna söker hennes hjälp. Winkler, s 353; C. Russwurm, Eibofolke oder die Schweden an den Kusten Ehstlands undauj Runö, 2 (Reval 1855), s 215. /Anna 1698' ” F. G. V. Bunge, Geschichtc des Gerichtszccscns in Liv-, Est- und Gurland (Reval 1874), s 255. I.. I.eesment, ”Piinami.se elik tortuuri kaotaniine Eesti- ja I.iivimaal”, Ajalooline Ajakiri 4, (1931), s 189. jfr nedan kap. 13. jfr ovan kap. 7. ■' RAKA: c914.fl.dl; e9l5.fl.dl; Uuspuu (1937), s 121. Winkler, s 347. « i7 Kyrkoherden i Nissi klagade 1651 hos domkapitlet över en « 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=