231 Tabell 2. Estniska häxprocesser 1520-1729. Antal anklagade och avrättade. anklagade avrättade kvinnor total kvinnor totak- män man 1 1520-1529 1530-1539 1540-1549 1550-1559 156(^1569 1570-1579 1580-1589 1590-1599 1600-1609 1610-1619 1620-1629 1630-1639 1640-1649 1650-1659 1660-1669 1670-1679 1680^1689 1690-1699 1700-1709 1710-1719 1720-1729 1 1 1 1 1 3 5 2 3 5 *) 5 7 5 5 *) 7 11 4 1 6 6 1 22 2 7 18 9 4 9 8 14 1 7 4 25 2 2 15 10 4 27 11 39 9 1 10 10 I 4 6 3 1 4 10 4 6 1 7 1 8 1 3 3 7 1 8 5 28 1 1 3 23 5 5 2 5 3 29 65 77 205 26 116 inklusive liera, vars kön e) Iramgär. stolarna under 1500- och 1600-talen. 40 av avrättningarna skedde mellan 1610 och 1650. 26 av de sålunda dömda var män och 29 kvinnor. Det vanligaste straffet från mitten av 1600-talet var risslitning vid kyrkstocken (vanligen 15 till 20 par spön) samt förvisning. Chansen för en anklagad att slippa undan helt var liten, men vi vet att 37 av 218 misstänkta blev frikända. Bevismetoderna var mångahanda, i trolldomsmålen främst vattenprovet och tortyr. Vid provinssynoden i Riga 1428 upprepades det gamla förbudet från 1200-talet mot gudsdomar med vatten och eld, ”eftersom den oskyldige ofta befinns skyldig genom att han belastas av andra synder, medan den som kan läsningar och besvärjelser ofta går fri. prov allmänt från och med slutet av 1500-talet. Det nämns första gången 1588 i Dorpat. Marzin Gaijnovski hade brukat trolldom för att öka sin ölförsäljning. Han kastades i vattnet men flöt ovanpå.'' Det finns talrika vittnesbörd omvattenprov fram till 1640-talet, men det kan Liv-, Est- uud Curländtsches Urkundeubuch, 7, nr 690; Arhusow (1921), s 61. " RARA: c995.fl.il239,l,12. « 30 Inte desto mindre blev bruket av vatten15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=