229 des dc två bönderna Wakkulepa Jack och Sacke Jurgen till bålet. Hovrätten i Dorpat fastställde dödsdomen mot Jack, medan Jurgen återfördes för vidare förhör. Han torterades året därpå och dömdes slutligen för att ha lärt ut trolldomoch för malcficium. Hovrätten ville att avrättningen skulle ske offentligen, men rådet i Pernau vägrade. Detta är den sista kända avrättningen för trolldomi Pernau. Den första dödsdomen i Dorpat kom 1678, när en bondhustru. Kursi Tennos Anna, dömdes att halshuggas för att hon satt en sjukdompå sin godsherre. Ett antal större processer med omfattande förhör och tillämpning av dödsstraffet drevs mot slutet av 1680-talet, när förföljelserna i det övriga Estland hade ebbat ut. 1699 hade tolv mål avgjorts, av vilka tre slutade med dödsdom. Den sista avrättningen för trolldomi Dorpat skedde 1699. Den dömde, Tattra Santi Michel, hade blivit förhörd på godset Räpina i närvaro av förvaltaren, en skrivare t^ch tre bönder.’^ Så sent som 1723 blev en annan bonde, Wielo Ado från Valguta i Rannu, dömd av rätten i Dorpat till stegel och hjul för trolldom, men hovrätten omvandlade denna brutala påföljd till livstids fängelse. Huvuddelen av de dödsdömda brändes levande. Sex blev halshuggna, ett mildare straff som användes när omständigheterna var förmildrande, t ex när den dömde frivilligt bekänt, eller där bevisning om djävulsförbund saknades. Just i fallet Tattra Santi Michael hade rätten funnit, att ”på grundval av hans vittnesmål kan det inte med säkerhet fastställas att han träffade någon överenskommelse med Satan. Emellertid blev han i ungdomen överlämnad av sin fader till en ond ande, och han har två gånger mött samman med djävulen i en hunds skepnad. Han har lärt läsningar och att med trolldom bota .... Bödeln skall hugga av hans huvud och sedan bränna hans kropp till aska. Att förgöra ens godsherre medförde kvalificerat dödsstraffet. Willakasz Jiirgen dömdes 1642 för att med djävulens bistånd ha mördat greven av Audru. Domstolen i Pernau befallde, att han ”upprepade gånger skulle nypas med glödande tänger, hans lemmar skiljas vid lederna, hans hjärta slitas ut, hans huvud huggas av och spetsas på en stång vid vägkanten och hans kropp brännas, så barbarisk avrättningsform är dock inte känd från något annat mål. ” 24 En Den rättsliga grunden för dödsdomvar bland annat Gamla Testamentets bestämmelse 1 Andra Mosebok 22:18: ”En trollkona skall du icke låta leva.” Ett viktigt inflytande utövade också den tyska straffrättskodifikationen ConstitHtio ” RAKA: c914.tl.cll8,d24,cl60,d65-67,d69,d74-7.S,d84-86; c915. fl dl40-141,dl91,d246e, d253b,d302,d321; Uuspuu (1938), ss 16-18,21; J. Köpp, Laiuse kihelkonna ajalugi (Tartu 1937), SS 142-149; K.H. Busse, ”Der arme Pracher”, Das Inland 46-47 (1851), ss 797-799. RAKA: c914.fl.d84,dl82; CVVA: cl09.f3.d775; Uuspuu (1938),ss 21-22; Busse, s 79. “ RAKA: c915.fl.dl; Uuspuu (1938), s 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=