10. Estland I: varulvar och giftblandare Maia Madar I de äldsta uppteckningarna av de est-livländska folklagarna, somgår tillbaka till 1300-talet, stadgas att kättare och trollkarlar skall brännas (”scill man Ketzer und Zauberer verbrennen”). L. Arbusow menade, att dessa stadganden utgjorde tillägg från början av 1500-talet.' Den lettiske historikern A. Svalbe delade till att börja med denna åsikt, men i senare arbeten har han hävdat, att lagarna mot häxor och kättare tillkom redan i början på 1200-talet i samband med den påvlige legaten Wilhelm av Sabinas visitation. Innan han år 1225 komtill Livland hade denne varit verksam för kätteriets undertryckande i Lombardiet, och tydligen fortsatte han nu sin troskamp bland de tröga hvländska bönderna genomatt låta införa dessa nya stadganden. Han vägleddes därvid också av Laterankonciliets beslut 1215 att intensifiera kampen mot kätteriet."^ E. L. Nazarova finner inte denna bevisning övertygande och menar, att om trolldomsparagraferna hade införts redan på 1200-talet, skulle de ha återfunnits i alla medeltida laguppteckningar.'* Men detta är inte fallet beträffande stiftsstadgorna från Latgall, Kurs, Semgall och Saare-Lääne. Och när de dyker upp, har dessa paragrafer formuleringar, som starkt avviker från motsvarande tyska lagar från 1200-talet eller början av 1300-talet. I Sachsenspiegel från omkring 1225 stadgas, att ”kristen somöverger sm religion och sysslar med trolldom eller förgiftning och som fälls därför, han skall brännas å båle.”^ Den ”Livländska Spe- ' E. L. Nazarova, ”’Livonskie Pravdii’ kak istoricheskii istochnik”, Drevncishie gosudarstva fm tcrrkorii SSSR (Moskva 1980), ss 183, 189, 195; C. J. Paucker, Qucllcrt der Ritter-, Lehti- und Landrechte Esth- und LivLtnds (Dorpat 1845), ss 84—90; L. Arbusow, ”Die altlivkändischen Bauerrechte.” Mitteilungen aus der livliindischen Geschichte, 23 (Riga 1924-26), ss 60-71. ’ Arbusow, s 60. ’ A Svabe, Vecakas zemnieku tiesihas (Riga 1927), s 28; id., Livonijas setmkaa hrunnieku tiesikas (Riga 1932),ss 150-51. ^ Nazarova, s 119. Sachsenspiegel, 2, 13, 7: ”svelk kerstenman ungelovich is unde mit tovere ummegat oder mit vergiftnisse, unde des verwunnen wirt, den sal man upper hort bernen.” - J. Hansen, Zauber-wahn, Inquisition und Hexenprozesse irn Mittelalter und die Entstehung der grossen Hexenverfolgung (Miinchen und Leipzig 1900), s 367; Soldan-Heppe, Geschichte der Elexenprozesse, Neu bearbeitet und herausgegeben von Max Bauer, 1 (Miinchen 1912), s 180. 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=