223 fick uttryck under processerna måste häxan, om hon tvingades därtill (genom fysiskt våld eller olika hot), ta tillbaka den förbannelse hon satt på någon. Om därför en «ezö eller en tndomanyos genomförde ett magisk botande av den förhäxade, så kunde han lätt bli anklagad för att också ha varit den somgenomförde förhäxandet: ”samme djävul botar henne somorsakade henns sjukdom”, hör vi 1584 i Kolozsvär.'^ En sådan misstanke förstärks ytterligare av att somliga ”kloka” skryter med att de har kunskap både om det ena och det andra - en nödvändig sanktion för att befästa den professionella prestigen och försäkra sig mot utebliven betalning, eller anklagelser omhäxeri.’^ På grundval av dessa tvetydigheter kunde ”de kloka” bli anklagade om botandet misslyckades (de ville då bara förvärra effekterna av förhäxandet), men ett framgångsrikt botande kunde lika väl anföras som bevis mot henne i en rättegång. I 1700-talets tortyrbekännelser ser vi att ”de kloka” tvingas komma fram med ”bevis” för dessa misstankar genom att medge att de samarbetar med häxorna, de ber dem förhäxa någon så att de får patienter att bota.'** Under det explosiva häxoväsendet löpte anklagelserna längs med de sociala och kulturella spänningarna i lokalsamhället, men under de långvariga, regelbundna fast knappast (eller sällan) allomfattande häxförföljelserna som var vanliga 1 Ungern, blev den stora majoriteten offer de sombesatt någon formav magisk expertis.Åena sidan blev vemsomhelst somvisste något ommagiskt botande misstänkt, å andra sidan kunde vem somhelst ta till samma teknik, för de måste skydda sig själva mot den magiska aggression som hotade från alla håll. Detta är den explosiva paradoxen i den folkliga kulturen under tidig ny tid, som när den fick hjälp från det rättsliga mskineriet och den världsliga överheten föll offer för sina inre motsägelser. Folkets magiska universum kunde således förstöra sig själv utan något aktivt tryck från ”elitkulturen”, som var ute efter att reformera det. Komaromy, s 70; detta är det uppgivna motivet, varför patienterna hade valt den anklagade som läkare: Csakabonyi, ss 9—2. Redan Clara Botzi 1565 i Kolozsvar, de första ungerska häxan, om vilken protokoll är bevarat, påstt)d att ”si voluero, scientiam habeo sanandi vel dilacerandi...”; Komaromy, s 2. Detta argument först som en anklagalse 1725 i Debrecen (Komaromy, s 358); sombekännelse: 1737 i Somogy (Schram, vol I, ss 540—1); 1741 Dunaszentgyörgv (Schram, vol II, ss 478-9); 1743 Kapuvar (ibid, ss 203-04). Jfr för detta problem analysen hos Horslev, a a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=