222 började försvinna (och detta förstärktes genom den kyrkliga propagandan), och häxerianklagelser som framfördes av folkliga läkare och ”kloka” föll tillbaka över deras egna huvuden. Även där de uppsöktes långväga ifrån av som ville bli botade, blev de i sin närmaste omgivning alltmer misstänkta (ond magi antogs vara som mest verksam i den närmaste omgivningen). Om någon bad om en häx-diagnos från en annan expert sombodde långt hemifrån, var det lättaste sättet för denne att rikta misstanken mot den ”kloke” som bodde i den sjukes närmaste omgivning. Ett mycket stort antal ungerska häxanklagelser följer redan från början denna modell, som först har beskrivits av Robert Muchembled.’’ Konkurrerande jordegummor från olika byar hamnade ofta också i liknande konflikter med ömsesidiga anklagelser - deras professionella rivalitet ledde dem båda till bålet.'' Detsamma hände med ”kloka” herdar, som ofta beskyllde varandra för magiska förbrytelser somatt skicka vargar att riva den andres djur. Ibland blev de fast och torterades att bekänna att de var varuivar,~^ eller ondskefulla, djävulsdyrkande trollkarlar. Denna degradering av ”de klokas” position (i Ungern kallades de nézo — den synske; tudomänyos - vis man; javasasszony - spåman; orvos - läkare; och andra namn)'^ underlättades av en annan inre motsägelse i häxföreställningarna. Inte bara ”de kloka” utan också häxan antogs kunna bota. Enligt den tro som folk Om den allmänna utvecklingen i Europa se Thomas, ss 212-251; Macfarlane, ss 115-135; Midelfort, ss 14-25; Horslev, ss 694-710; omlagstiftning också mot 'vit’ trolldomse Trevor-Roper, ss 68-69, 129; Thomas, ss 257-265; distinktionen görs fortfarande av Mediomontanus och Komaromi Csipkes, a a; å andra sidan hör vi i flera processer mot de 'kloka' att ”den som ser djävulen är lik honom”: Komaromy, s 149 (1689). ■' Muchembled, Culture, s 110; De första offren för de rättegångar som började 1565 i Kolozsvar var nästan alla ’kloka’ somanklagade varandra: Komaromy, ss 1-12, 27-71. Andra bra exempel på ömsesidiga anklagelser bland de ’kloka’: 1693 i Debrecen (Komaromy, ss 158-60); 1707 i Ugoesa (ibid, s 216); 1727 i Komarom (Alapi, ss 28—29); 1738 i Surd (Schram, vol I, ss 543—48). ’’ Karoly Csakabonyi, Bekes megyei boszorkanyperek a XVIII szazadban (Häxprocesser under 1700-talet i Bekes) (Gyula 1961), ss 9-17; Schram, vol ii, s 56. Låt mig räkna upp de ungerska fallen med varulvar: 1529 och 1531 i Sopron (Hazy, s 364); 1651 nära Sopron (Ferenc Eckhart, Ajöldesuri buritetöbiraskodas a XVI-XVII szazadban (Feodal straffrätt under 1500- och 1600-talen) (Budapest 1954), s 133); 1653 Körmend (Schram, vol II, s 721); 1687 Szombathely (Horvath, s 32); 1734 Halas (Schram, vol II, s 430); 1735 Otomans', Bihar (Komaromy, ss 475-78); 1743 nära Sopron (Schram, vol II, s 201); 1743 Pacsa, Zala (ibid, s 615); 1754 Nograd (Gabor Török, ”Törteneti adatok a kiildött farkas mondajahoz”, Neprajzi Közlernenyek IV(1959), 1-2, ss 278-88 - detta är det enda fallet där tron på varulvar har positiva förtecken: en ambivalent trollkarl som också kan göra goda tmg liksomi det exempel frän Litauen som Ginzburg, ss 47-49, har analyserat); 1756 Köröstaresa (Schram, ss 145—6); 1757 Bekes (Schram, vol Ill, s 166); 1759 nära Györ (Komaromy, ss 672, 679; för en analys av dessa trosföreställningar se Ferenc Gönczi, ”A csordas farkas” (Varulven), Ethnographia XVI (1905), ss 93—6. Ett intressant fall är Gregor Oberman i Körmend 1653. Han bekände att han haft en djävul i sin tjänst i nio år, som lärt honom om olika d)urs krafter: Schram, vol II, ss 718—19. Se den enda studien omde ’kloka’ i Ungern: Tekla Dömötör, ”The Cunning Folk in English and Hungarian Witch Trials” i VTNewall (ed). Folklore Studies in the Tzventieth Century' (Woodbridge-Ottowa 1981), ss 183-87.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=