221 ligc djävulen klädd som en trevlig figur, även om också han ibland har negativa övertoner (i tysktalande bygder bär han ungerska kläder, i ungerska tyska, nära de rumänska områdena talas rumänska på sabbaten).Utom i ett fall där han har hovar som en hästoch ett par där han är en bock,'^ antar djävulen antingen samma djurgestalt som häxorna, eller uppträder han i mänsklig skepnad, ibland som en präst,ibland som en kvinna,'^ men för det mesta som en ung man.'** Ibland är han inte ens herre i huset utan en hjälpsam tjänsteande, som kan förvaras i en låda eller spikas fast i väggen,enligt ett mönster som är välkänt i den folkliga demonologin. Betyder detta att de ungerska häxföreställningarna på det hela taget kunde förbli opåverkade av den lärda demonologin? Bara i viss utsträckning. Detta berodde på - och det är den sista poängen jag skulle vilja göra - att det viktigaste förvrängande inslaget i den lärda häxideologin inte låg i dess sofistikation, inte heller i dessa omfattande utbredning i form av propagandistiska pamfletter, utan 1 den omständigheten att den erbjöd en institution för att tillfredsställa det folkliga kravet på häxförföljelser. Den huvudkonflikt som låg bakom de ungerska häxförföljelserna (liksom bakomdempå många andra håll) består i att de institutionaliserade förföljelserna ersatte de traditionella experter, somutövade vit magi för att bota de förhäxade. Detta betydde inte bara att imaginära skador mte längre bestraffades imaginärt, utan en reell hämnd kunde utkrävas, den anklagade kunda brännas på bål. Den rättsliga inblandningen hade stört hela den inre balansen i den folkliga magins universum. Den dittills accepterade dikotomin mellan god och ond magi Djävul i ungersk dräkt: Schnim, vol 111, ss 260, 262, 264 (1663 nära Sopron); ibid, vol 11, ss 171-2 (1742 i Kapuvar nära Sopron); Kalman Chernel, Köszeg szahad kirahi varos jcletie cs niultja (Szomb,ithely 1877-78), vol 11, s 232 (1743 gyszeben-Hermannstadt); Schram, vol 1, s 239 (1732 Hodmezövasarhely); ibid, vol 11, s 148 (1742 Kapuvar nära Sopron); talande rumänska: Szirmav, s 81. '■* Nära Poszony: Schram, vol 1, s 495. Teutsch, ss 745—6 (1700 Szaszkeresztur-Deutschkreuz): här ser vi från bekännelsen under tortyr, att denna fråga föreslogs av advokaten (som råkar kallas ”generosus dominus Franckenstein”); bocken är ett återkommande motiv i processerna i Szeged, som ofta anslöt sig till de västliga demonologiska modellerna; jfr Reizner, vol IV, ss 381, 391-93, 409 etc. Omkr 1700 i Köhalom (Fr Muller, s 45); 1728 nära Pest (Komaromy, ss 416—17); 1756 nära Arad: djävul som svart man (Komaromv, s 594; Alapi, s 45). 1731 Megyaszo (Kazinczy, s 372). Horna, Zwei Hexenprozessc, ss 22, 24 (1602 och flera andra exempel); låt mig citera en bekännelse (Madocsa 1741), där djävulen inte bara var en trevlig ung bondpojke utan också ömmare än vanligt i sin kärlek. På frågan, vad djävulen sade, svarade den anklagade häxan (en jordegumma) att han hade viskat ”min käraste älskling, ligg bara stilla” medan han hade legat med henne. Hon medgav också att hon hade tyckt sä mycket om att vara med honom, att hon var villig ”att följa honom till helvetet” - den glädjelösa kopulationen i de demonologiska traktaterna omtolkades här i folkfantasin: Schram, vol 11, s 502. ” 1743 i Keresztur nära Sopron (Schram, vol II, ss 189-90). Österrike); tysk dräkt: Göllner, s 134 (1692 i Na- nara
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=