219 från den nordungerska av tyskar befolkade gruvstaden Selmecbänya (Schemniz; Banska Stiavnica).^^ Den första fullt utvecklade berättelsen omen djävulssabbat, där man flyger pä en kvast och kopulerar med den onde, är äter frän Poszony 1602, dä den avtvingades tvä ungerska kvinnor.Den första (och enda) notisen om en häxgrupp omtretton medlemmar är ocksä frän de västra gränstrakterna, grevskapet Vas 1647.'^'’ Och den första stora serien av sabbatsbeskrivningar (de flesta bekännelserna under tortyr) är frän samma region, trakterna kring Sopron pä 1650- och 60-talen.‘^^ Den andra regionen, där vi har en liknande tidig förekomst av dessa diaboliska troselement, är de tyska delarna av Transsylvanien - vi hör om ett åkallande av djävulen 1582 och kan läsa en inte oäven bön till Satan i en bekännelse 1639.*^^ Men det finns ocksä en annan folklig väg till utvecklandet av sabbatsföreställningarna, det spontana bildandet av denna mytologi baserat pä traditionella schemata i folkfantsin. Denna aspekt illustreras bäst med den långsamma transformationen av häxornas nattliga framträdanden och marritten {Hexendruck) till en sorts sabbat. Häxorna börjar först komma i sällskap, sen ställer de till med en stor fest i den hemsöktes hus, sen drar de denne med sig till andra möten, iblancf förvandlar de henne till en häst som de rider pä, ibland misshandlar de henne svårt, våldtar eller utnyttjar henne sexuellt pä annat sätt.*^*^ Här står vi tydligen inför ett mytologiskt berikande av stereotypa mardrömmar och sexuella fantasier. Och vi fär inte här glömma inflytandet frän den folkliga berättelsens mönster: en del av dessa redogörelser för nattliga plågor blir riktiga folksagor eller folkballader; en som förs bort av häxorna tvingas att ansluta sig till dem och Komaromy, s 23. Horna, 7.ivct Hexenprozcssc, ss 30-42. Schramm, vol II, s 712. ibid, SS 718-721 (1653 Körmend); ibid, vol III, ss 260, 262, 264; vol II, s 14 (1663-65 Trausdorf nära Sopron); Varga, s 688 (1665 i Lakompak nära Sopron). Bönetexten, som lästes i Köhalom, hos Heinrich Muller, s 144. Problemet med marritten behandlas av Akos Szendrey, ”Hexe - Hexendruck”, Acta Ethnographica Academiae Sdentiarnm Hutiguricae IV (1955), ss 129-169; kat mig tillägga, att denna i ungerskt häxväsen centrala föreställning, som uppträder redan i de förstaprocesserna i Kolozsvar 1565 (Komaromy, s 6, där häxorna kallas noctuae tnulieres), troligen har gett namn åt de ungerska häxorna, ty boszorkany kommer etymologiskt från tukiskans basyrkaii, att pressa. Några spår av denna utveckling: 1612 i Kolozsvar: någon förs omnatten till klostret, ’från hål till hål’ (?) (Komaromy, s 77); 1618 Sempte nära Pozsony: nattkvumor x.r'i.åer i grupp in genomfönstret, dansar runt offret tills tuppen gal (Schram, vol III, ss 233—4, 245); 1627 nära Komarom: en hel häxfamil) flyger in i offrets hus, där dansar de, badar, förhäxar offret och flyger sedan ut (Floris Romer, ”Adalek a boszorkanvperekhez” (Data om häxprocesserna), Györi törtenchyii cs regeszeti fiizetek 1 (1861), ss 178, 227-8); 1657 Zagreb: häxan kommer omnatten till offret ”in consortiumdiabolicae sagarum” och ropar till kvinnan att följa med, drar henne ur sängen när hon vägrar, för henne ut ur staden till sabbaten eller drar runt med henne i andra människors hus (Tkalcic, ss 13-14). Rörande sexuella fantasier hör vi 1692 om ett fall, där offret blir våldtagen av en häxa i en hästs skepnad (Schram, vol III, s 204); en tjur 1738 (Komaromy, s 495); eller som hennes egen make (Schram, vol II, s 335) eller maka (Komaromy, s 77); de biter i och skadar mannens kön (Schram, vol II, s 331) eller kvinnans sköte (ibid, vol 1, s 155).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=