216 En del taltos motstod dessa anklagelser, ■* andra förmådde det inte. Omen kvinna nära Komarom, som troligen var en taltos, berättade hennes cirka 9-äriga dotter, att ”de ofta for till världens ände och där åtnjöt stor gästfrihet, sedan for de till havets botten, och åter deltog de i en stor fest.” Denna kvinna tvingades 1727 bekänna, att hon kunde flyga med hjälp av en salva, att hon hade gjort förbund med djävulen, och att hon i själva verket deltog i häxsabbaten, dit hon seglade med sitt schamanistiska säll som pä ett skepp. Som synes innehöll t(?/ro5-mytologin några element, som kunde integreras med hä.xparadigmet, eftersom de tvä trossystemen hade en historisk existens vid sidan av varandra inte bara i folktron utan också pä de anklagades bänk. Den mest uppebara sammansmältningen som samtidigt är en omtolkning av taltos' samhällsbevarande funktion kan iakttas i de fall taltos botar de förhäxade^^ eller fungerar som häxfinnare och skryter med att kunna ”ropa ut namnen pä alla häxor i byn.”^^ Här intar taltos helt enkelt ”de klokas” plats och länar till och med ett av deras vanligaste argument, när de visar sina sär och blänader, somde fått under de nattliga konfrontationerna med häxorna.^** Vid sidan av denna kombination kan vi upptäcka spridda rester av schamanistiska föreställningar i en läng rad häxprocesser. Det mest lockande bland dessa element, och inte bara i det ungerska sammanhanget, är problemet med häxornas anderesor och förvandlingar till djur. Som i mänga andra europeiska processer sägs också om de ungerska häxorna, att de far till sabbaten bara in spiritu och lämnar kroppen hemma.Den vanligaste skepnad själen tar är den av en mygga, en fluga, en fjäril eller ett bi (som återvänder genom munnen eller näsan in i kroppen som ligger som död därhemma), och även om den inte återfinns bland taltosföreställningarna, kan den ä andra sidan upptäckas bland troselementen hos de likaledes schamanistiska kroatisk-dalmatiska kersnik}^ Och även om det inte Fr/sebet B.il.isi kunde genom .itt uthiird.i tortvren oeh förnek.i den duibolisk.i tolkningen rädd.t sitt liv: Kom.tromy, ss 360-63. Gvula Alapi, Biibajosok es hoszorkauyok Komaromvarmegyeben (Fdäxor och trollkarlar i K.) (Komarom 1914), ss 17-37; citatet från s 17. Förutom de nämnda taltos, som alla sysslade med läkekonst, ytterligare några uppgifter: Schram, vol i, ss 459—160 (år 1696); Komaromy, ss 171 (1716); Alapi, s 12 (1721); uppgifter rörande en taltos Anok Feier, somställdes för rätta 1728 men fortsatte sm botande verksamhet pä andra häll: Komaromv, ss 420, 443, 457 och Schram, vol II, s 333; slutligen en taltos-doktor 1743: Schram, vol II, .ss 506-07. Detta är vad Anna Bacsi sade 1711 i Debrecen: Komaromv, s 250. Alapi, s 10; Komaromy, s 356. Jag utelämnar här de otaliga ställen, där ’klokt’ lolk säger samma sak. Jfr Gin/hurg, ss 30-33, där det klart antvds att häxan lämnar sm kropp hemma; Gabor Kazmczy, ”Megyaszoi boszorkanyok 1731-ben” (Fdäxorna i Megyaszo 1731), Hazayik 111 (1885), ss 374-75. Låt mig här räkna upp fallen: Kolozsvar 1584 (Komaromy, s 49); Transsvlvanien 1680 (F4erner, s 20); Segesvar 1670, 1685 (Muller, s 58); Szaszkeresztur-Deutchkreutz 1699 (Göllner, s 144); Nagyszeben-Hermannstadt, tidigt 1700-tal (Herbert, s 113); Szaszebes-Miihlbach 1746 (Muller, s 58); Slovenien 1758 (i van Swietens mcrnoire: Komaromy, s 651). Med undantag för det sista fallet, som liknar föreställningarna om kersnik (härom se min artikel Sbamanistic elements, s 408), tveks denna tro vara av transsylvansk, närmast sachsiskt ursprung.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=