213 1. De sociala relationerna mellan den anklagade och den förhäxade; 2. Berättelsen om deras konflikt; 3. Häxans hotelser och förbannelser; 4. Berättelsen om häxans återuppträdande i normala former eller under ett nattligt framträdande, där den förhäxade blir svårt misshandlad och ibland förd till häxsabbaten; 5. Häxkonstens förmodade teknik; 6. Skadegörelsen; 7. Den teknik varigenom man identifierad skadan eller sjukdomen som förhäxning; 8. De lekmän eller specialister ("kloka”, präster, häxletare) som identifierar häxorna och den teknik de använder; 9. Motåtgärderna mot häxorna och (omde finns) de magiska specialister som genomför dem; 10.Andra metoder att återställa eller bota skada. Denna kod försöker också ta hänsyn till möjliga upprepningar, kombinationer av de olika elementen, de olika dramaturgier sombörjar med botande och urartar till maleficium etc. Kodningen har påbörjats under 1985 och vi hoppas få fram en computeranalys under de närmaste åren. Underrubriken till det här avsnittet, en detaljerad analys av misstankens psykologi och besvärjelsens antropologi, kommer på detta sätt, tror vi, att bli ett konkret löfte och inte bara ett fåfängt hopp. 3. Transformationer och blackouter i folkmagins värld Upptäckten under senare år av ett distinkt systemav folkliga häxföreställningar, somfinner sitt uttryck i huvuddelen av vittnesmålen om maleficium,^^ och särskilt i häxbekännelser från en del arkaiska områden, som ännu inte berörts av den demonologiska propagandan,^' har lett vid sidan av de folkliga anklagelsernas sociologi mot en annan typ av häxstudier. Låt oss kalla denna inriktning kulturkonfliktens paradigm. Sedda ur detta perspektiv blir 1500- och 1600-talens häxepidemier bara en del av en mer omfattande kulturomvandling, där i början av nya tiden en europeisk ”elitkultur” konfronteras med en folklig. Även Kodningens struktur är starkt påverkad av Jeanne l avret-Saada, Deadly ViOrds.... Vid sidan av de redan antörda verken av Muchenihled, La soracrc... och Maefarlane, bor nian här framför allt nämna Keitli Thomas, Rvlig^ion and the Decline oj Ma^ic (New 'l ork 1971), ss 502570; Robert Kieekhefer, European Witch Trials. Their Foundation in Popular and Learned Culture, 1300—DOO (Berkelcy-Los Angeles 1976); Richard A Horsley, ”Who were the Witches? The Social Roles of the Accused in the h uropean Witch Tnils”, Journal oj Interdisciplinaiy History I\ (1979), ss 689-716. Den hanhrvtande studien av denna aspekt är Juho Caro-Baroja, Las brujasy su mundo (Madrid 1961); den bästa tillämpningen är Ginzburg, a a; Henningsen, ovan kap. 8, går vidare med rekonstruktionen av tron på ’donas de fuera’.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=