211 Den förklaring som passar för den här sortens häxerianklagelser är följande: de hade uppnått sin rikedomoch makt med orätta metoder. Låt mig också illustrera detta fall med några ungerska exempel. En fattig klok gumma, som ställdes inför rätta under de ryktbara processerna i Szeged 1728 anklagar en mycket ansedd före detta domare för att vara häxgruppens ledare, och i den stämning som rådde under häxoväsendet blev han snart arresterad, torterad och dömd till döden på bålet.Med hänsyftning på detta fall, somnaturligtvis genast blev allmänt bekant, förklarade några år senare en bonde efter en dispyt med den lokala domstolen på värdshuset i den närbelägna byn Halas, att ”alla nämndemän är trollkarlar och också domaren i Halas. « 52 Den mest typiska formen av denna verkliga (och inte magiska) vedergällning från den svagares sida är när unga kökspigor på 14-16 eller barn på 9-11 år framtråder som anklagare, något som kan observeras på flera håll i Ungern där häxepidemier brutit ut, likaväl som i andra länder. Detta tvåpoliga mönster med dess alternativa användning kan naturligtvis uttrycka eller avspegla häxerikonflikternas verkliga sociala dimensioner, men det är mer än så: det är ett symboliskt slagfält med dettas typiska aktörer, språk, regler och vapen.För att rätt förstå dessa stereotyper innan vi försöker nå bakomdem, måste vi i detalj undersöka vad de egentligen avslöjar. Häxforskningen vecklingen li.ide g.itt törbi dem oeh der.is intressen l.ig sn.ir.ist i .ut isoler.t bvn trdn st.iden. Häxeri- .mkkigelsern.t kom n.Hst.in und.int.igslöst .itt rikt-is fr.in denn.i grupp mi>t medlemm.tr .tv den törr.i. Vittnesm.ilen från denn.i kvinn.t, Ann.t Nagy i Kttkenyne, h.tr getts ut .tv Reixner, vol IV, ss 377-389; domaren Daniel Rosas uttalande. Ibid, ss 407—tl; denne anklagades oeksa av en tiggare, l erene Santha: ibid, s 430. Dokumenten från denna process 1734 hos Schram, vol II, ss 433, 436-37 (käranden blev bär åtalad i ett ärekränknmgsmål). Barnvittnen uppträder först 1615 och 1629 I Kolozsvar, den stad där de mest omfattande törföljelserna under 1500-talet hacfe ägt rum: Komaromv, ss 83-88, 96; barn anklagar sin farmor 1709: ibid, ss 233-40; en nioårig Hicka ger 1718 en detaljerad beskrivning av sabbaten: Schram, vol III, ss 298-300; en ung kökspiga vittnar 1734: ibid, vtti II, s 272; barn som professionella häxangivare (1683): Herncr, s 21; d:o (1749): Schram, vol II, ss 440-41. — Ont fall nted vittnande barn i Furop.t se de baskiska processerna analyserade av Heitningsen, ss 209-218; Midellort, ss 139-142 (frän aren 1628-1642), nted en utredning av barnens speciella roll för anklagelserna; Carlo Ginzburg, I BcUiitidanti (2 uppi Torino 1972), där fjortonåriga barn vittnar 1621—22; för Sverige se Ankarloo, nedan kap. 12. Hela detta komplex nted barnvittnen förtjänar en detaljerad komparativ analvs, ty detta är period varunder barnens roll i famil) och samhälle genomgår en väldig oittvandhng, sont har påvisats av Phihppe Aries, L'oiftirit at la vie jamilialc sous I'Ancicn Regime (Pans I960) och Lawrence Stone, f amily. Sex and Marriage in Fngland, HOO-ISOO (London 1977). '''' Liter att ha utnyttjat de klassiska antropologiska studierna på oittrådet som L L L.v.tns-Pritch.trd. Witchcraft, Oracles and Magicamong the A/.ande (London 1937); Marwick, a a; Victor TurIter, ”Witchcraft and Sorcerv: Taxonomv versus Dvnamics” I dens. The Forest of Symbols. Aspects of Ndemhu Ritual (Ith.tc.t-London 1967), och särskilt Mary Douglas, ”Thirtv vears alter Witchcraft. Oracles and Magic" i dens, a a, ss xiii-xxxvm, kunde både antropologer och historiker enligt mm mening ha nytta av Lrvmg Goftmans mteraktionsteoner eller Pierre Bourdieus formuleringar om svntbtthsk makt och ”champ rehgieux” ()fr dens, ”Genese et structure du champ rehgieux”. Revue Francaise de Sociologie XII (1971), ss 295-334). Den bästa beskrivningen av detta häxerlets ’svittbohska sl.tglält’ h.tr |.tg funnit hos Jeanne L.ivret-S.t.td.t, a a. S3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=