210 (den onda svärmodern, den trätgiriga hustrun, grannen med oskäliga fordringar, den elaka gamla käringen, den skumme främlingen etc), utan de inpassas i ett mönster mellan två poler, som båda ger strategiska möjligheter inomramen för häxföreställmngarna. Dessa två poler kan grovt beskrivas som den starke, mäktige och framgångsrike å ena sidan, den svage och misslyckade å den andra. Som det många gånger har framhållits,'*^ är det oftast den förre som anklagar den senare, en logisk följd av att de anklagade måste ha tagit till magiska metoder för att hämnas, eftersom de är oförmögna att med lagliga medel få vad de önskade. Denna typ av anklagelser kan också illustreras med en rad ungerska exempel. Vi kan finna dem bland det dussintal processer, som sattes igång i högadliga kretsar, men också i konflikter mellan borgare och i vanliga bygräl. De transsylvanska furstarna på 1500- och 1600-talen var snara ett anklaga famil- )er bland deras besegrade fiender för häxkonster: Sigismund Bäthory anklagade modern till Boldizsär Bäthory' (som han hade mördat) för sin impotens;"* Gäbor Bethlen, som 1612 tog makten från Gåbor Bäthory och kanske låg bakommordet på honom, anklagade Anna Bäthory', den dödes syster, jämte två adelsdamer i hans omgivning för häxeri;"*** mellan 1679 och 1686 iscensatte furste Mihäly Apafy en monstruös häxprocess (med 20 anklagade) mot hustrun till hans landsförvisade rival, Pål Béldi, som anklagades för att ha gjort furstens hustru, Anna Bornemisza, svårt sjuk för att därigenom ta hämnd för sin makes nederlag."*** Med förbigående av en mångfald liknande fall i städer och by'ar skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på den motsatta typen av anklagelser, som ofta glöms bort i analysen. Möjligheten att anklaga eller ange någon somhäxa gav en oväntad makt åt alla medlemmar i samhället att lösa sina konflikter och ta hämnd för någonting. Och den kunde lika väl utnyttjas av de låga mot de höga, av de fattiga mot de rika, av de svaga mot de starka eller för outsidern mot vem som helst. ■'*’ Detta är åsikten hos Mactarlane, ss 149-151; Johansen, nedan kap. 14; Naess, nedan kap. 15. Muller, s 25. Källorna till denna process är delvis utgivna av Janos S/endrei, ”Tördk Katalin hiinpere. A biihajossag törtenetehez a XVll-ik s/azadban” (Processen mot Katalin Törbk. Bidrag till trolldomens historia under 16C0-talet), Tiirtcnchui Tåtr (1 S91), ss .51 7-334; lör en annan tolkning se Andras Komaromy, ”A biibajos’ Bathorv Anna” (Anna Bathorv, den ’förtrollande häxan’), S/.u/adok 2S (1S94), ss 298-314; I.aszlo Nagv, Sok dolgot prohala Bethloi Gubor (Budapest 1981). Pri>cessen slutade med att de anklagade landstörvisades och större delen av deras omlattande gods konfiskerades. 4' De omfattande dokumenten hos Janos Herner (ed), Rorucniis/.a Anna rncgbiivöltctc<c (Anna Bornemiszas förtrollning) (Szeged 1985). Den anklagade dog i fängelse 1686, flera av de pigor och kloka gummor hon anlitat blev avrättade eller landsförvisade. Processerna i Salem 1692 är bra exempel pa denna senare tvp av anklagelser. Bover-Nissenbaum har tagit fram dokument som visar på en bitter partistrid inom bvn, vari två familjekretsar stod mot varandra. Den mera välmående gruppen, ledd av familjen Porter, hade det lokala st\ ret i byn om hand och deras ekonomiska ställning förbättrades under åren före processerna somen föl|d av Salems kommersiella uppsving. Den andra gruppen, ledd av famihen Putnamoch nära knuten till kyrkoförsamlmgen och dess pastor Parris, hade mindre bördig och mera avlägset belägen jord; ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=