209 formningen av de traditionella normsystemen, konflikterna mellan familjemedlemmar, släktkretsar och grupperingar i bvn användes för att kasta mer l)us över de biografiska och sociala processer, som ledde till häxförföljelser. Utan att förneka det berättigade i ett sådant perspektiv (i det ungerska materialet skulle det helt säkert klarlägga många fall, men desssvärre har mgen ännu prövat det),'*’’ låt mig ändå här uttrycka en viss tveksamhet inför det. Det är naturligtvis en fascinerande uppgift att rekonstruera hela det sociala nätverket i ett samhälle, med alla de sedvänjor och normer som reglerar dess liv och alla de dolda spänningar som undergräver dess existens. De detaljerade redogörelser man kan läsa i framställningarna från anklagare och vittnen, de livliga berättelserna omvardagsgräl och gatudiskussioner, omrädsla och elände, skulle säkert kunna bli en effektiv utgångspunkt för en undersökning, om man kan få fram tillräckligt med kompletterande information om personerna i det berörda samhället (andra rättsliga källor som arvstvister, otrohet, våldtäkt, stöld, mordrättegångar; skattelängder, kyrkoböcker etc). Men vi får inte låta oss förledas av de noggranna beskrivningarna av konflikter i häxprotokollen: de utgör ingalunda någon adekvat bild av den samtida verkligheten. Som framgår av Jeanne Favret-Saadas fascinerande erfarenheter då hon noggrant iakttog nutida fall av häxeri och utforskade systemet genomatt själv delta: berättelserna omhur någon förhäxas präglas av en sorts undermedveten konformism mellan ens egen olycka och någon av samhällets berättande och mytologiska stereotyper. Den fullständiga häxeridiagnosen — liksomstrategin för motattacken — framkommer när man lyckas projicera denna stereotyp på en konkret punkt i ens interpersonella relationer, och mot någon konkret händelse förknippad med den utpekade personen, som kunde utgöra ”orsaken” till ens olycka. En konflikt som omnämns i ett sådant sammanhang kan vara verklig, men den kan också vara bara en projektion av fientlighet mot någon som kan utgöra en god inbillad ersättning för en verklig fiende eller någon som utgör ett lättfunnet offer.Konflikten kan vara viktig, men den kan också vara helt betydelselös, så länge den bara utgör en länk mellan anklagaren och den anklagade. Hur som helst är det lika otillfredsställande att förklara den klagandes motiv som det är att försöka få oss att tro, att den anklagade till följd av samma motiv har förhäxat sin motpart. För häxerianklagelser följer linjerna i ett specifikt symboliskt system, även om de också befriar individer och samhällen från verkliga sociala, psykologiska och religiösa spänningar. Verkliga egenskaper likställs inte bara med stereotyper Det end.t tiirsiikct .tu prescntcr.i de iini;ersk.i proeessern.t i ljuset .tv dess.t iitrskning.tr li.tr v.irit I- v.t Poes, ”('iDiidol.itok ,1 iii.ti;y.trurs/.t;.;i bos/urk.inyperek nepr.ij/i viszg.tl.tt.ilio/” (Uppsl.ti; lör en etnoj^r.ilisk undersökning; .tv de ungersk.t liaxprocessern.i), F.thnogutphia 94 (1983), ss 134-146. Je.tnne P.tvret-Saad.t, Deadly Words: Witchcraft in the Roca^c (1977) (C.tmbrid;.;e 1980); idem, dorps pour corps. Ftir/iictc sitr la sorccllcric dans Ic Rocape (P.iris 1981). I'll overt! p.tnde .in.tlvs .tv s.id.tn.t utbx tb.ir.t otter tor de trämst.i .tkl.ti;.trn.t i S.ilem, f.imilien Putn.tni, bos Bo\er-Nissenbaum, ss 143-131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=