206 1600- och 1700-talen,‘^^ torde vi ha räknat upp vad ungrarna har producerat eller utifrån importerat i denna blomstrande genre inomvetenskapen under tidig ny tid. Ett undantag bör dock noteras: Practica Rerurn Crimitialium, det redan nämnda arbetet av Carpzov, som i sm sammanfattning av det demonologiska allmängodset blev en flitigt brukad handbok också i de ungerska tortyrkamrarna under 1700-talet. När massförföljelserna på 1710- och 20-talen gav somliga intellektuella bekymmer, som till exempel 1718 rådmännen i den tysk-transsylvanska staden Nagyszeben (Hermannstadt), fick de - eftersom inga ungerska experter på området fanns att tillgå - ta råd från universiteten i Wien och Leipzig, huruvida häxbekännelser avlagda under tortyr förtjänade tilltro.^** Fastän vi både i vittnesmålen och bekännelserna från processerna kan finna spåren av folkets tveksamhet och dröm-argumentet så långt tillbaka som till mitten av 1600-talet, och fastän försvarsadvokaterna (där sådana fanns) hade framfört vältalig kritik mot dessa ”enfaldiga rykten”,hade i Ungern inget seriöst arbete skrivits i detta ämne. Bristen på kritiker och försvarare av demonologin på en teoretisk och teologisk nivå utesluter dock inte en mångfald av sådana element i de frampressade bekännelserna från 1700-talet. Trots ofta framförda skeptiska synpunkter fortsatte förföljelserna ända tills en upplyst läkare vid Maria Theresia hov, Gerard van Swieten (ytterligare en holländare på detta område), bland annat genom en Imre Papai Pariz, Keskeny ut (Den smala vägen) (Debrecen 1719); Zsigmond Csuzv, Evuritrolldom (som de tror på) finns omtryckta hos Zoltan Trocsanyi, A törtenelern arnyekahan (I historiens skugga) (Budapest 1936), ss 282-286. Dokumenten i denna intressanta affär har getts ut av Heinrich Herbert, "Die Rechtspflege in Hermannstadt zur Zeit Karls VI. Mitteilungen aus den Herrmanstädter Magistratsprotokollen.” Archiv des Vcrcins fiir Siebcnbiirgische Landeskundc NF 27 (1896), ss 118-146. De tv.t utlatandena från Wien-universitetet (ett tredje kom fran de österrikiska myndigheternas ’Generalauditoriat’ i Transsylvamen) rådde domstolen i Nagyszeben att fulltölja målet och söka klarhet grenom att tortera de tvä anklagade kvinnorna. Deras utlåtande gcir llitigt bruk av auktoriteter som Carpzov, Goedelman, Bodm och andra demonologer. Utlåtandet från universitetet i Leipzig har å andra sidan en grundläggande kritisk hållning till bristerna i anklagelserna, avråder frän tortvr och vattenprov och menar att de anklagade bör släppas fria. Deras råd var det domstolen kom att tölja. Exempel på försvarsadvokater som ger uttryck för allvarliga tvivel omhäxanklagelserna verklighetsgrund; Tkalcic, ss 19-22 (1637 i Zagreb - en efetaljerad utläggning om varför drömmar och uppenbarelser inte bör tillmätas bevisvärde); F.ndre \'arga (ed), Vrisy.ck. X\'I-X\'11s/a/adi pers/övegek (Feodaldomstolen. Mal från 1300- och 1600-talen) (Budapest 1938), ss 372 f; 1633, en adelsdam som angetts av sm dotter men nekar; advokaten kallar det hela ’flicksladder’ och ’dumma hörsägner’; Komaromy, s 148: 1689, då en försvarsadvokat i distriktet Ugoca ’’totalemactionemdomini actons et magistratus simphciter negaret et exciperet contra testes tales, si qui essent mfantes, mcestuosi et non legitimae aetatis existentes vel vero auditu testantes...’’; den folkliga skepticismens historia är helt outforskad - mängder av uppgifter i processakterna väntar pa en analvs. Det är intressant att notera att vid sidan ett direkt lörnekande somliga försöker manipulera häxtrons egen specifika rationalitet: de förnekar anklagelserna genom att hävda att någon d)ävul måste ha uppträtt 1 deras skepnad: Komaromv, s 93 (Kolozsvar 1629); Schram, vol I, s 338 - här anklagar den atalade sin angivare för att ha vållat skadan i hennes skepnad; |fr också ibid, vol 1, s 294: vol 11, s 318; vol 111, s 36. geliumi Trombita (1724). Avsnitten om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=