17 De flesta teorier om relationen mellan centrumoch periferi beskriver denna i övergripande termer som ett samspel mellan ekonomier, nationer, regioner, klasser eller som här mellan kulturer och subkulturer. Johan Galtung har föreslagit en annan, mer individualistisk analysnivå: relationen kan beskrivas som ett nätverk av samspelande individer med nyckelegenskaper somålder, kön, bostad. Inkomst, utbildning och yrke. Extremerna i en matris med dessa variabler ställer han samman på följande sätt: ”På den ene ytterlighet har vi en gammel kvinne sombor i en svaert perifer del av landet, på landsbygda, med lav inntekt, meget lav uddannelse, somarbeider som en slags hjelp, betalt eller ubetalt, på en gård; på den annen side har vi en middeladrende mann (i sin ’beste alder’) i en by i sentrumav landet med höy inntekt og höy utdannelse, somfor eksempel er sjef for en bank eller en annen tertiarrsektonnstitusjon.” Med bara några enkla retucheringar kunde denna beskrivning användas på relationen mellan häxa och inkvisitor i Braudels och Trevor-Ropers europeiska 1500-tal. Det är nog klart, att en analysram av detta slag gör oss avsevärt känsligare för rikedomen och komplexiteten i dessa kulturella nätverk, särskilt om man lägger till en historiskt dynamisk dimension. Men genom att reducera analysen till den individuella nivån kan man å andra sidan tappa ur sikte de märkliga regelbundenheter som framträder vid ett mer övergripande arbetssätt. En strukturalist skulle till exempel omedelbart intressera sig för de asymmetriska motsatsparen i Galtungs beskrivning av den gamla käringen och bankdirektören. Det kan finnas skäl att ha båda perspektiven för ögonen, när vi diskuterar de europeiska häxförföljelserna. De ger uttryck både för interpersonella skeenden med aktioner på den lokala nivån och för större förändringar i relationen mellan centrum och periferi under en historisk process som omfattar världsekonomier, nationalstater och förkapitalistiska klassrelationer. Det är mot en sådan bakgrund de regionala och lokala skillnaderna i häxtro och förföljelseiver måste ses. De geografiskt identifierade kulturella skillnader, som Braudel och TrevorRoper fäste sig vid, kan uppenbarligen kompletteras med ett par andra. De religiösa skiljelinjerna mellan ett grekisk-ortodoxt, ett romersk-katolskt, ett kalvinistiskt och ett lutherskt Europa måste tillmätas stor uppmärksamhet vid ett brott, som 1 så hög grad definierades i religiösa och teologiska termer. Inomden europeiska straffrätten går en viktig skiljelinje mellan ett väsentligen inkvlsitoriskt förfarande påverkat av romersk och kanonisk rätt och med hemvist i de södra och centrala delarna, och rättssystem som det engelska och de nordiska med starka ackusatoriska inslag. I sin översikt över det skandinaviskahäxväsendet sett ur anglosachsisk synvinkel betonar William Monter just de drag av enhetlighet, som är förknippade med den lutherska kyrkan och de relativt opåverkade germanska rättssystemen i alla de nordiska länderna. Samtidigt måste man medge, att få områden var så öppna somdemonologin för synkretistiskt utbyte av teologisk och juridisk doktrin. Johan Galtung, ”Sosial posision og social atferd. Sentrum-Pcnfen, bcgreber og teorier” i Periferi og Sentrum i Historien (Studier i historisk metode 1, Oslo 1975), s 13. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=