205 skulle kunna räkna upp en rad andra sociala och kulturella likheter mellan länderna i ”periferin”) kan man inordna de sena häxförföljelserna här bland de tecken som tyder på en särskild historisk rytmi dessa regioners sociala och kulturella utveckling. Efter att ha redovisat de ungerska häxförföljelsernas allmänna drag återstår en egendomlighet att nämna, innan vi kan övergå till andra ting. Den lärda och teoretiska grunden, de demonologisk-)uridiska traktaterna, som ansetts vara så viktiga (och ibland ansvariga) för häxprocessernas explosiva utbredning i 1500och 1600-talens Europa, saknas nästan helt i Ungern. Visst nämner några protestantiska predikanter på 1500-talet häxeriet vid sidan av andra magiska bruk i sma polemiska skrifter mot ”papistiska” och folkliga villfarelser. Även om de betonar djävulens medverkan i dessa sammanhang, ägnar de mindre än en sida i sma skrifter åt problemet.'' Visst fanns det ett par exemplar av Mallens Malcficarurn i Ungern, 50S, skriver professorn vid den puritanska skolan i Debrecen, György Komaromi Csipkés, apropå denna och andra skrifter, somhävdar att häxornas djävulska aktiviteter är verkliga. Under hans ledning sammanställde också två studenter, Joannes C. Mediomontanus och Andreas P. Csehi, den enda demonologiska traktaten i Ungern, Disputatio theologica de lamiis veneficiis (1656), i vilken de flitigt citerar Johan Wier och också eljest synes representera den skeptiska opinionen.'^ Det enda arbete i övrigt (och det enda på ungerska), som med någon utförlighet tar upp problemet häxeri är en predikan av en kollega till Komaromi, Matyas Nogradi, protestantisk predikant i Debrecen, som handlar om ”Djävulska konster och trolleri” och som ingår i hans bok Lelkipröbako (Andlig probersten). Den utkom ett par år före den C)vannämnda traktaten och hävdar samma försiktiga och skeptiska ståndpunkt i frågor som rör häxeri.'*’ Omvi till dessa två lägger några avsnitt om häxen i den religiösa litteraturen från slutet av " Dc tiH'st Jc't.il)cr.idc .int\ dnm;4.irn.i i dcii milit.int.i Confcssio FcclcsiiW Dchrcdncmis, ställd 1.S62 under ledning .iv den ungerske k.ilvimstled.iren Peter Meliusz Juh.isz oeh med hjälp .tv Cjytirgy S/egedi oeh Cj\ örgy C/egleih. De .ivsmtt som rör trolldom oeh m.tgi h.tr övers.ttts oeh .m.ilysernts .tv Dömötör, ss .S4-,S(i. Den luthersk.t ss nen representer.is .tv Peter Bttrnemisz.i, (hdö^i Iclscrtctchrol röttcnctcf iiLil.itosSci^.irol ez »icgfcitcy.tctctt vilagnah (Cäm djävulens frestelse i denn.i ond.t värld) (Sempte I.S9S; nytryek Bud.ipest 145.S genom S.tndor F.ekh.irdt), ss 129-1,49. Vi vet t ex .itt den store IfiOO-t.tIspoeten Miklos Zrinyi hnde ett exempl.tr 1 sitt bihliotek: S Kende (ed), l)ic Bihliothck dcf Duhtcrf \icoLiiis Znu\i (Wien 1893), s 31; en uttrycklig hänvisning till M.illeus l(i9l 1 en prtteess i Somori.i: se Horn.t, /■/;/ Monstre-Hexcnpro/.csi^ s 21. Dispiit.itio thc(>l()gu\i dc Lnnils vc>ivficiis...sid> pmesidio d. Georgli CGo»uiri7iii...propo}iit Jo- ,i>i>ic<: C. Mcdiomoiitiiuiii (V.tr.idim 16.36); Diiputatio thcologu\i...sccii>id,i...pid>lico c.\\i»!nii >iil>/icit AndrCiis P Cdchi (V.tr.idim 1636). Som lörf.itt.trn.t till dess.t b.id.t verk inte h.tr puhlieer.it n.igonting .tnn.it, k.tn vi .tnt.t .ttt uppläggningen .tv de tv.i .tvh.tndling.trn.t liksom de t.ilrik.i relerensern.t (trän Augustinus, Phmus oeh Hor.ttius till Wier, Agnpp.i, Voetius, Del Rio oeh Willi.im Perkins) k.in tillskriv.is der.ts prolessor Kom.iromi, som h.tde den ertorderlig.i lärdomen. Nogr.uhs hok trycktes 1631 i Dehreeen. Den nämnd.t predik.tn ss 124-19,3; jtr 1 .is/lo M.ikk.ii, ”Purit.tnok es htis/ork.tintik Dehreeenhen” (Purit.mer oeh häxor i Dehreeen), .4 /{.ijdii-lidKir Mcgyc! Lcvcltiir Evkötiwc VIII (19S1), ss 1 13-130. 34 den tycks inte ha skattats särskilt högt. Fides sit pene ipmen sdinnian-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=