16 ka stereotypa, även om de ofta beledsagades med detaljer hämtade från lokala traditioner.” Ännu längre på denna väg går Henningsen, som försöker förklara sabbatsmyten som en diabolisering av traditioner av liknande slag somden sicilianska fékulten, vars medlemmar i ett dröm- eller transtillstånd regelbundet samlades till orgiastiska sammankomster med féerna. Henningsen visar, hur häxornas svarta sabbat element för element är en negativ version av féernas och deras jordiska anhängares vita sabbat, och han påvisar paralleller till fékulten i stora delar av medelhavsområdet, där man signifikant nog inte känner till några häxföreställningar. Bidragen i den tredje delen behandlar de stora häxprocessernas karaktär och kronologi i hela norra och delar av östra Europa. De regionala jämförelserna blir här naturligen en viktigt tema. Det är sedan länge känt, att takten och intensiteten i de förföljelser, som svepte över Europa från och med 1400-talet, varierade starkt mellan olika länder och regioner. Forskningen har förklarat dessa skillnader på många olika sätt. I sitt första stora verk. La Mediterranéc, kontrasterade Fernand Braudel ett urbant lågland mot vildmarken uppe i bergen; och han gjorde det huvudsakligen i kulturella termer: ”Bergen är som regel en värld för sig bortom civilisationerna, som har skapats i städerna och på låglandet... Under 1500-talet var högländerna överallt nästan opåverkade av den religion som dominerade nere vid havsnivån; livet i bergen låg ständigt efter det på slätten... En särskild religiös geografi tycks därför gälla för världen där uppe, som ständigt måste erövras och erövras på nytt.”'^ Detta förklarar enligt Braudels uppfattning varför magiska sedvänjor och vidskepelser var vanliga inslag i det dagliga livet i bergstrakterna. Utbrotten av ’diabolism’ blev starkare i högländerna, ”vilkas primitiva isolering höll dem kvar i efterblivenhet.” Med en uttrycklig hänvisning till Braudel tog Hugh Trevor-Roper 1967 upp detta tema i sin redan berörda essä The European Witch-Craze of the I6th and 17th Centuries. ”Bergen är alltså hemvisten inte bara för vidskepelse och trolldomutan också för primitiva religionsformer och för motståndet mot nya ortodoxier. Äter och åter måste de vinnas tillbaka till den rätta läran ... Den gamla lantliga vidskepelsen, somhade framstått somharmlös i den kända världens små avkrokar, antog en farligare karaktär när den upptäcktes, ofta i egenartad, överdriven form, bland de nätt och jämt omvända ’kättarna’ uppe i högländerna. Genom denna sociala klyfta och detta motstånd mot anpassning blev trolldomen kätteri.'^ Det geografiska avståndet är samtidigt socialt och gör eliten antagonistisk mot de kulturella avvikelser, som man därhemma visserligen hade rynkat på näsan åt men i stort sett tolererat. Fernand Braudel, The Mediterranean and the Mediterranean World in the Age of Philip II, I-II (New York: Harper 1976), vol I, ss 34-38. H Trevor-Roper, s 107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=