189 Också i folkreligionen i våra dagars Sicilien kan vi finna värdefullt komparativt material till en bättre förståelse av det somär dunkelt i inkvisitionens protokoll. I sm berömda community-studie av en siciliansk by mot slutet av 1920-talet ger Charlotte Gower en livfull skildring av en trettioårig kvinna, somvar gift med ortens värdshusvärd och mor till tre barn. Hon påstod sig vara häxa och tillhöra en grupp tillsammans med tretton andra. ”Hennes uppträdande var helt ordinärt, utomvid de sällsynta tillfällen då hon tycktes få svimningsanfall, vilka hon förklarade med att hennes syster-häxor då trädde i kontakt med henne.” Häxorna troddes ha makt att ”binda” folk så att de inte kunde gå eller röra sig, och vår amerikanska antropolog blev varnad för Tanidda, men inga exempel gavs på hennes aktiviteter.^"* Här finner vi ett modernt exempel på ett sällskap av donas av det slag som var vanligt under inkvisitionens tid, men dessvärre utan något besked omrelationerna till féerna eller omflygandet. En informant sa, att ”i forna tider fanns det många donni di notti (nattkvinnor) som var häxor och flög omkring i natten och gjorde folk maktlösa.”'^ Under ett besök på Sicilien 1985 hade jag tillfälle att intervjua denna ovanliga kvinna tack vare vänligt bistånd från professor Guggino. Vi satt några timmar alla tre och samtalade i signora M:s presentshop, ofta avbrutna av kunder som måste betjänas. Jag fick intrycket att hon å ena sidan hade frigjort sig från det traditionella mönstret: hon hade inte haft någon kontakt med féerna. Å andra sidan påstod hon sig varje vår fara till Indien, där en särskild fest gavs till hennes ära. Hon sa också, att hennes familj kunde höra henne snarka, när hon ”inte var hemma”, för ”normalt” snarkade hon aldrig. Likaledes fick de akta sig för att flytta henne, eftersom hennes ande då inte kunde hitta hem igen. Under de nattliga utflykterna mötte hon andra männskor somockså färdades i andegestalt. Bland sina upplevelser berättade hon följande historia, som är anmärkningsvärd eftersom den börjar i den mänskliga världen och fortsätter i andarnas. En gång kom hon i gräl med en ung man i grannskapet ”som utövade svartkonst”, och han sa till henne: ”Om jag möter dig en natt i ett vägkors, skall jag ta död på dig!” Senare en natt, när hon var ute på andefärd, mötte hon samme man och hans svärmor, som var tunisiska, och han gjorde sig beredd att slå henne. Men hans svärmor stoppade honom: ”Ser du inte, att vi måste vara tre för att fara ut (det fanns en tredje ande med dem), men hon kan göra det själv (dvs hon var mycket starkare än de). Huruvida dessa fall skall klassificeras som schamanism i traditionell bemärkelse är synnerligen problematiskt och jag föredrar att tills vidare lämna den diskussionen. Till denna mosaik av nutida paralleller till den fékult, somomtalas 1 inkvisitionens akter, skall jag avslutningsvis lägga ytterligare ett exempel: nattflygande omtalat i ett mer än tusenårigt historiskt dokument, det berömda Charlotte Gower Chapman, Milocca: A Sicilian Village (London 1970), s 200. Ibid, s 203. Elsa Guggino, La magia in Sicilia (Palermo 1978), ss 125ff. Författarens anteckningsbok från Sicilien (1985), fol 56. Jag tackar Elsa Guggino, som anteckningarna under intervjun med Marta. »27 förde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=