188 reiser av jnunr^ De besatta botas av en ”helig” kvinna {darunsa) under en exorcism-seans, som äger rum i ett isalmiskt helgons mausoleum: Inne i grottan börjar musiken spela till ackompanjemang av slag på en hendir (ett slaginstrument). Rytmen ändras successivt i syfte att göra det möjligt att fastställa, vem som är ansvarig för besättelsen. I själva verket skiljer sig varje grupp av jinner åt genom sin egen specifika rytm{nuba). När den sjuke börjar reagera med tecken på dansrörelser, bar darxvisa fått en första antydan omvilken grupp den besättande jinnen tillhör. När den sjuke till sist kommer till medvetande och kastar sig ut i en verklig dans, stannar musiken. Darwisa inleder nu ett formligt samtal med jinnen, som talar genom munnen på den besatte. Orsaken till besättelsen klargörs och jinnen ställer sina villkor. Den sjuke börjar nu dansa snabbt och intensivt och jinnen lovar till sist att genom patientens mun lämna den kropp han har besatt.'' Det sista exemplet kommer från Gail Kligmans studie av de rumänska cälu^ari, det hemliga brödraskap av extatiska dansare, som specialiserat sig på att bota folk, somhar blivit ”träffade” eller besatta av feerna, iele. Liksomi det tunisiska fallet används olika melodier för att diagnosticera vilken typ av besättelse det rör sig omoch offret botas under en dansntual.'' Vi skall emellertid inte gå in på någon diskussion av dessa intressanta paralleller. För våra svften räcker det att fästa uppmärksamheten vid det omfattande komplex av rumänska trosföreställningar och ritualer, somstår i samband med féerna och vars struktur på ett klargörande sätt blottläggs av författaren. De fyra exemplen är alla tagna från regioner i den europeiska periferin, som aldrig har har haft några häxförföl)elser och där folkreligionen aldrig i någon större utsträckning blev diaboliserad. Men till och med i områden som Syditalien, där kyrkan under århundraden drev aktiv propaganda och där häxor förföljdes, kan vi finna spår av en arkaisk häxtro. Under sitt fältarbete i några byar mellan Neapel och Taranto fann den tyske antropologen Thomas Hauschild, att de lokala kloka gubbarna och gummorna vissa nätter troddes bli förvandlade till djur och flyga till sabbaten i Benevento. Men detta misskrediterade dem inte på något sätt i folkets ögon.'^ Kaccm Ben Hamza, ”The Cave Dwellers of Matmata", Ph D (Bloomington, Ind. 1*^77), kap 4; fransk version i ”Croyance et pratiques en Islam populaire; le cas de Matmata”, IBLA ()une 1980), SS 87-109 (för denna referens har jag professor Sinding Jensen att tacka). ■' Ibid, SS 104f. ■■ Gail Kligman, Calm, kap 3, ”Ritual Healing”. ■' 1 ett brev till författaren daterat 28 februari 1985 skriver dr Thomas Hauschild från universitet i Köln som följer: ”...reading your essay in the Eliade-Festschrift... I felt rather excited about what vou write on Benevento. Doing fieldwork in Basilicata last vear they told me, that the folk healers of Oppido Lucano regularly gather in the form of animals for the sake of flying to Benevento... The information given bv my informants from Oppido sustains your idea of a quasi historical substraturn of folklore: they tell the storv ’just so’, not because thev want to blame the witch. On the contrarv, they do tell the storv full of admiration for these ’fattuchieri’.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=