186 Appendix Under diskussionen kring mitt paper vid symposiet i Stockholm vände Carlo Ginzburg uppochner på problemet genom att fråga, om inte féernas sabbat på Sicilien kunde betraktas som en sekundär form. Kunde den sicilianska folkfantasin ha lyckats skapa en ’vit sabbat’ ur den ’svarta’? Två omständigheter talar emot ett sådant förmodande. För det första var som redan nämnts häxsabbaten okänd i den sicilianska traditionen; för det andra visar sig den fékult vi har beskrivit vara en variant av ett vida spritt och därför troligen gammalt och djupt rotat schamanistiskt troskomplex i medelhavsområdet och Östeuropa. I dessa områdens folklore finner vi en fékult som i mycket liknar den som återspeglas i den sicilianska inkvisitionens protokoll. Liksom där fungerar individer med särskilda gåvor sommedlare mellan féernas och människornas världar. Med en välutvecklad ritual botar de människor och djur som drabbats av sjukdom, därför att de har förtörnat féerna. Händelser i de båda världarna länkas till varandra i ett komplicerat mönster och den ena betraktas som lika verklig som den andra. Hur nära parallellerna är mellan Medelhavets och Östeuropas fékult kan visas med några exempel, av vilka det första är ett typfall från Greklands landsbygd på 1960-talet. Termer för féer är där exotica, dvs en nästan ordagrann översättning av ”kvinnor utifrån”: För några år sedan drabbades min make av den Onda Timmen. En morgon vaknade han med munnen vriden upp mot örat och det ena ögat var litet och det andra för stort och hela ansiktet var svullet. Han sökte bot hos olika människor...slutligen fick han rådet att gå till en kvinna från Mindre Asien som visste mycket... Eftersom han inte visste vad som hade hänt honom, beslöt hon att ta reda på det... Hon lade tre glödande kol i ett rökelsekar av lergods och bad sin man omlite krut... Sen tog tog hon ut alltsammans och kastade bort det. Det drog till sig de exotica eller nereider, som hade skadat honom. Dessa kvinnor...kan dra till sig nereiderna och de talar med dem alldeles som du och jag talas vid här nu. Nereiderna berättar för dem vad de har gjort och varför och om de är villiga att ta tillbaka den skada de har För grekiska och mediterrana föreställningar om féer se Charles Steward, ”Nymphomania: Sexuality, Insanity and Problems in Folklore Analysis” i MAlexiou & V Lambropoulos (eds), The Text and its Margins: Post-Structuralist Approaches to 20th Century Greek Literature (New York 1985), ss 219-52 samt Richard & Eva Blum, The Dangerous Hour: The Lore of Crisis and Mystery in Rural Greece (London 197), ss 112-118 (grekiska nereider), 358-375 (mediterrana paralleller); för Balkan se Gail Kligman, Calus: Symbolic Transformation in Romanian Ritual (Chicago & London 1981), särskilt kap 2 ”Historical and Comparative Contexts”; se också Rolf Wilhelm Brednich, Volkserzahlungen und Volksglauhe von den Schicksalsfrauen (Helsinki 1964), som trots att den bara behandlar en aspekt, fates, är den hittills mest omfattande komparativa studien om östeuropeiska fé-föreställningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=