183 Från drömkult till häxsabbat Protokollen från de italienska häxprocesserna och de demonologiska skrifterna från 1400- och 1500-talen vimlar av redogörelser för orgiastiska nattliga möten, som folk deltar i medan deras kroppar ligger kvar i sängen. I sin Qnacstio de strigibus (Venedig 1525) beskriver till exempel dominikanermunken Bartolommeo Spina en häxsabbat i provinsen Ferrara, som leds av en viss Domina cursus, som häxorna kallar ”den visa Sibylla”. Under de nattliga mötena, som avhålls två gånger i veckan på Jordanflodens strand, försöker ”Sibyllan” gång på gång flyga ner och röra vid floden och anstränger sig därvid till det yttersta; ty om hon bara kan få ett finger i vattnet skall hon få makten över hela världen. Men hon lyckas aldrig." Här finner vi åter något som liknar kulten av Madonna Oriente i Milano och fé-kulten på Sicilien, men ett nytt element har tillkommit: Domtna cursus kräver av sina häxor i Ferrara, att de varannan vecka dödar ett barn, så de springer omkring i katts skepnad och slinker in i husen, där de suger blodet från späda barn, som dör ett par dagar senare.’’ Överallt på det italienska fastlandet finns tecken på en liknande diabolisering av folkliga idékomplex, av samma slag somCarlo Ginzburg så briljant har dokumenterat i fallet Friuli. I de första målen mot henandanti från slutet av 1500-talet lyckades dessa folkliga karismatiska helbrägdagörare övertyga inkvisitorerna omatt de var specialister på att bekämpa trolldom och att de följaktligen inte kunde vara häxor {stregoni)^ men i början av 1600-talet har inkvisitorernas ”förståelse” upphört och benandanti tvingas allt oftare bekänna, att de själva också är häxor. Till följ härav får vi, skriver Ginzburg, för första gången i Friuli i en benandante-he\^'inne\se från 1634 en sammanhängande beskrivning av häxsabbaten.” Liksom de italienska inkvisitorerna i Friuli och på andra håll i Italien lyckades i sin diaboliseringsprocess, på samma sätt var de spanska inkvisitorerna på Sardinien framgångsrika, när de med de lokala biskoparnas hjälp genomförde dussintals häxprocesser.''’ Det enda ställe där ingen häxförföljelse sattes igång var Sicilien. Inkvisition och kyrka gjorde sitt yttersta för att få folk att inse, att deras manliga och kvinnliga donas de fuera var rena rama häxorna, men deras ansträngningar bar inte samma frukt som på andra håll, där vi måste anta att propagandan fick igång en kedjereaktion bland folket. Under bikten och vid inkvisitionens förhör blev de manliga och kvinnliga donas naturligtvis tvungna att bekänna, att deras fékult i själva verket var rena djävulsdyrkan, och somliga av dem drevs också till att ge autentiska beskrivningar av sabbaten. Men varje gång inkvisitionen tog fatt i någon av dessa ”häxor”, måste de börja om från början " Här cit. efter Bonomo, s 72t. Ihid. s. 73. " Carlo Ginzburg, I benariäariti: Stregoneria e eulti agrart tra Cinquecento e Seicerito (Turin 1966), s. 152; )fr M. Eliade, s. 156. Se G. Henning.sen, ”l.a Inqui.sizione spagnole e le tradi/ioni popolari della Sardegna”, i Linguaggio mustcale e linguaggio poctica in Sardegna: Atti del convegno di stiidi corentico musicali sardi svoltosi a Nnnro... 7975 (Gagliari 1981), s.s. 57-60.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=