182 féerna gav åt de fattiga sicilianarna i deras outtröttliga letande efter dolda skatter är ett kapitel för sig, som vi saknar utrymme att diskutera här. Däremot skulle jag vilja säga något om do«<i-komplexets ålder. Det kan inte spåras tillbaka i det spanska inkvisitionsmaterialet längre än till 1579, när det första fallet dyker upp, men den italienska historikern Guiseppe Bonomo kan vilket väl bör märkas, utan att känna till det omfattande materialet i Madrid, med hjälp av andra källor konstatera förekomsten av sådana trosföreställningar så tidigt somvid mitten av 1400-talet. I en populär handbok för biktfäder, skriven mellan 1450 och 1470 av en viss Giovanni Vadallo, får de sicilianska prästerna rådet att fråga sina skriftebarn, ”om de tror på kvinnorna utifrån och att de kommer om nätterna {si cridi li donni di fori e ki vayanu la nocti). Omvi går utanför Sicilien finner vi intressanta paralleller till do«j-komplexet på 1300-talet, när inkvisitionen i Milano under åren mellan 1384 och 1390 ställde för rätta två kloka gummor i staden. Det framgår av deras bekännelser, att de två kvinnorna begav sig ut varje torsdagsnatt med Signora Orientc och hennes societä, ett hemligt sällskap som både döda och levande var medlemmar i; dock inte de som hade blivit hängda eller halshuggna, för deras nackar var av och därför kunde de inte buga i vördnad för Madonna Orientc (som ledaren också kallades). Orientc förklarade för dem som följde henne att hon härskade över sin societä som Kristus härskade över världen, och för att inte förnärma henne var det förbjudet att nämna namnet Jesus under deras möten. Vid de nattliga sammankomsterna slaktade de allsköns djur och åt dem, men benen lades omsorgsfullt inuti skinnet, för efter måltiden gick Madonna Oriente omkring och vidrörde benhögarna med sitt trollspö, varfter djuren blev levande igen. Åtminstone två sorters djur måste förekomma under dessa rituella måltider, annars skulle världen gå under; men åsnan och räven var utestängda från att delta (åsnan på grund av sin nära förbindelse med Kristus - räven utan att någon förklaring ges). Vid mötena instruerade Madonna Oriente sina lärjungar i bruket av läkeörter, i spådomoch konsten att avslöja onda förbannelser. De fick gärna lära andra dessa konster men var förbjudna att avslöja något om deras societä. På samma sätt som de sicilianska féerna och donas, drog Oriente och hennes sällskap omkring på nattliga besök i husen, åt och drack med de rika, och när de fann ett hus rent och välstädat, gav de det sin välsignelse. En av de kloka sa, att hon var trettio år när hon första gången begav sig till ”Dianas lek” {ad Indnm Dianae) - möjligen en omskrivning av inkvisitorerna — och att hennes familj hade tvingat henne delta i stället för en faster, som var medlem av kompaniet och som inte kunde få dö, förrän hon hade hittat en ersättare. Giuseppe Bonomo, Cacaa alle streghe: La credenze nelle streghe dal secolo XIII al .V/A’ con particolare riferimento alLItalia (Palermo 1959), s 65. Författaren känner bara till två tall från inkvisitionsmaterialet 164C, som han citerar efter Pitre, vilken i sin tur bygger på en tryckt källa som verkar vara en redogörelse för en auto-da-fé. Ibid., s 68. Bonomo, ss. 15, 17. Jfr Jeffrey Burton Russell, Witchcraft in the Middle 4ge.': (Ithaca-London 1972), ss. 211-21.5, där Bonomos berättelse utnvttias men med flera allvarliga fel i översättningen. Ital. volpe, räv, översätts till exempel som varg. « 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=