181 hans skörd skulle bli god. Vicenta gick in i det andra rummet och återvände lite senare och sa, att ”nu hade hon talat till dem, och han kunde fröjda sig, för han skulle få god skörd, och (hon berättade) att de hade lovat henne att de skulle gå ut och välsigna hans sädesfält tre gånger”, varefter hon skickade iväg honom med begäran att han skulle köpa tio brödkakor till hennes féer” (Libro 901, f. 255). Féerna präglade också på andra sätt den sicilianska vardagen. Under inkvisitor Lope Varonas visitationsresa på öns östsida vintern 1588-89 blev en kvinna angiven av sina grannar för att ha sagt att ”hon ofta såg sex finklädda kvinnor i sitt hus, som kom för att hjälpa henne spinna ...De hade tassar som kattor.” Kvinnan blev tagen i förhör omvilka kvinnorna var. Men hon svarade, att ”hon inte visste mer än att hon hade sett dem flera gånger” (Libro 898, f. 482). Hon kom undan med en varning. 1627 fann inkvisitorerna det däremot nödvändigt att fängsla en elva års flicka i Palermo, som utförligt hade beskrivit féerna för den kvinna som lärde henne spetsknyppling, och särskilt för en jämnårig flicka som också gick i lära. Under inkvisitionens förhör med henne fortsatte elvaårlngen sin redogörelse: Likaledes bekände hon... att när de båda satt ensamma vid knypplingskudden komsju kvinnor framtill dem; vackert klädda i rött och vitt kom de dansande in genomdörren med en tamburin i händerna... och satte sig ner bredvid de båda flickorna. En av dem... berättade, att hon kallades Gracia och var syster till Féernas drottning. Hennes dräkt var i guld och karmosin och hon hade små höga skor (chapines) somvar runda och vita. En annan av dem, som var klädd i vitt, sa att hennes namn var Giloca. De andra var klädda i klarrött, rosa och vitt och de bar sina huvudkläden runt ansiktet som grekiska kvinnor gör och hade små, runda och höga skor färgade i rött och vitt. De hade mycket vackra ansikten och sa, att de tillhörde ”Palermos kompani”, och att hon skulle tala om för den andra flickan, att de var där (för hon kunde inte se dem) - och att de hade kommit för att göra henne rik. Men när hon berättade detta för sin väninna, blev denna förskräckt, vilket inte hände den anklagade, som inte var rädd. Och de stannade och talade med henne där under en eller ett par timmar, c^ch sedan gav de sig iväg, ut genom samma dörr som de hade kommit in genom... utan att säga mer än godmorgon när det var tidigt {manana) eller godkväll när det var sent på dagen (tärde). Och de kompå detta sättet fem eller sex gånger (Libro 900, ff. 409-410). Féerna och de jordiska donas är särskilt förtjusta i små barn. På sina nattliga turer i husen tar de upp barnen ur vaggan och gläder sig åt dem, men det är aldrig tal om att skada dem. I en berättelse går féerna och de kvinnor som följde dem till en barnaföderska, som hade ”fått en fin och välskapt pojke, och de hopade välsignelser över honomså att han skulle bli rik” (Libro 900, f. 519). Den hjälp 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=