180 smycka den sjukes rum och duka bordet med vatten- och vinkrus, med sötsaker, fem brödkakor, fem servetter och en honungskaka, en kopp och annan servis. (Och att hon) la ett rött täcke över den sjukes säng och parfymerade hela rummet med (väldoftande rökelse)...(Libro 899, f. 60).* Feerna kommer till den sjuke på någon av veckodagarna tisdag, torsdag eller lördag, vanligen på natten medan folk i huset sover, men en av våra donas var van att komma med sina ”kvinnor” på kvällen, innan familjen hade gått till sängs. Det följande är tre vittnens berättelse omett av dessa osynliga besök som ägde rum i Santa Ninfa någon gång mot slutet av 1630-talet: (Den kloka) sa, att de männskor hon hade beskrivit, hennes ”kvinnor”, snart skulle komma, och gång på gång gick hon ut på gården och uppträdde som om hon såg dem och vinkade till dem. Stra.x därefter sa hon att de hade kommit. Och hon tycktes ta dem i hand den ena efter den andra och visa fram dem att sitta i en stol. Men varken vittnena eller någon annan närvarande kunde se någonting. Sedan gick hon fram och tillbaka vid den sjuke och spelade tamburin och i det hon plockade till sig mat från faten tycktes hon sticka den i munnen på sina vänner. Sedan tog hon på samma sätt högtidligt avsked av democh sa (till folket i huset), att de hade visat henne hur den sjuka skulle botas, och att hon nu var frisk igen, för ”kvinnorna” hade rört vid henne med sina händer (Libro 902, f. 39). Inte bara människor föll offer för toeadura de hrnjas, den kunde också drabba hästar och åsnor; och då måste bordsritualen utföras i stallet somframgår av en detaljerad beskrivning i en process från 1651 mot en utfattig klok gumma från Ragusa, den trettioåriga Gandolfa Rizo, som emellertid gav inkvistorerna beskedet, att hon absolut inte var någon dona de fuera, utan bara hade utfört ritualen för att tjäna pengar. I ett isolerat fall finner vi en klok gumma använda sina féer för att välsigna åkern: ett vittne uppger att hon hade gått till den anklagade, tjugotvååriga Vicenta Pilato från Alcamo, och bett henne fråga sina féer om ** Det finns vtterst intressanta paralleller till denna bordsritual i i Petrus Hispanus, Practice mcdicine que Thesaurus pauperum nuricupatur (Antwerpen 1476): ”Multi m domibus m noctibus praedictis post coenam dimittunt panem et caesum, lac, carnes, ova, vinumet aquam et huiusmodi super mensas et coclearca, discos, eiphos, cutellos et similia propter visitationem Perhtae cum coborta sua” - bär cit. efter Arne Runeberg, Witches, Demons and Fertility Magic (Helsingfors 1947), s. 154; jfr ibid., s 151 för en liknande bordsritual ägnad att besväria tyska bergsandar. Den mest sl.tende parallellen finns dock rapporterad i J C Lawson, Modern Greek folklore and Ancient Greek Religion: A study in Survivals (Cambridge 1910), s. 125 f.: ”Det tillfälle d.å Fates oftast blir synliga är den tredje (eller femte) natten efter en barnafödelse. Noggranna förberedelser för deras ankomst görs då. Hunden kedjas... Dörren lämnas öppen eller i varje fall olåst. Därinne hålls ett Ijus brmnande och mitt i rummet står ett lågt bord dukat med kuddar eller pallar runtomkring... På bordet står sådana godsaker som Fates tycker om, däribland alltid honung... tre vita mandlar, en kaka bröd och ett glas vatten; och nära intill,sompresenter bland vilka gudinnorna kan välja vad de vill ha, ligger familjens kostbarste ägodelar som smycken eller till och med pengar.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=