176 hon fick ut av det... och eftersomde (kungen och drottningen) gav henne medel att bota de sjuka så att hon kunde förtjäna lite, eftersom hon alltid hade varit fattig... (Libro 898, ff. 438^39). Den fattiga fiskarhustrun berättade också för inkvisitorerna om en annan häxförsamling som kallades ’de sju féerna’. Dessa har för vana att förvandla sig till hundar, kattor och andra djur och till fula varelser som de kallar aydon. De färdas omkring och dödar pojkar och gör annat ont. Och detta är något hon hört andra säga, men hon har själv ingenting med dematt göra.” Aydon kan möjligen tolkas som en förvrängning av det grekiska aidoion, könsorgan. Det bör noteras, att detta är den enda gängen i de sicilianska protokollen somen folklig tradition om ”onda” häxor omtalas. Året efter förhöret med fiskarhustrun åtalade inkvisitionen en sextioärig späkvinna som kom frän staden La Plaza. I sm bekännelse beskrev hon hur hon hade utropats till drottning vid en ”fé-sabbat”, och alla de andra hade bugat i underkastelse för henne. Hon hade själv gjort likadant, när en av de andra hade valts till drottning för en natt (Libro 898, f. 350). Benevento, det italienska Bläkulla, dyker upp igen i senare mäl mot donas de fuera. 1627 berättade en trettiosexärig klok gumma (gift med en gesäll frän Alcamo), som var medlem av ”Romarnas kompani”, att hon hade hämtats pä en tur till Rom, Messina och en ”väldig slätt med ett stort valnötsträd i mitten.” Pä sina vänners fråga vad för sorts folk dessa ”romare” var, hade hon vid flera tillfällen förklarat att de var den visa Sibyllans folk som kom frän en grotta i Babels torn, och att Sibyllan var kung Salomons syster. Hon hade undervisat de andra tillsammans med den salighetskrönta Jungfru Maria, och hade fått intrycket att hon själv måste vara Guds moder. Men när hon säg att det inte skulle bli hon utan den salighetskrönta Jungfrun, kastade hon alla böckerna pä elden. Men Maria behöll sina under armen 392). Gesällhustrun underhöll också sina väninnor (av vilka tvä också var donas de fuera) med berättelser om kompaniets turer runt i husen i staden varje tisdag, torsdag och lördags natt, när ”Matronan” tog ledningen bärande en fackla som lyste upp för dem, fast den inte var synlig för andra än kompaniets medlemmar. När de steg in i ett hus med säng och musik och sina fina kläder brukade de säga: ”Med Guds välsignelse lät dansen växa! (Dios la hendiga y crezca la danza)”-, och sedan de tittat i folks klädkistor och ätit av maten om där var fest pä gäng, gick de vidare efter att ha tagit avsked med orden: ”Lät dansen upphöra och välståndet växa! (Alto la danza y crezca el hien).” Pä det hela taget kan vi alltså se, att de fattiga sicilianarna oavlåtligt talade med varandra omféer, och att de av demsom själva var donas defuera gärna beskrev sina underbara äventyr, även när detta kunde vara farligt. Det stora antalet in- (Libro 900, ff. 391
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=