175 övernaturliga ursprung röjs genomderas fötter: kattassar, hästhovar eller ”runda fötter”. I ett par fall sägs att de har knorr som smågrisar och att deras kött är ”mjukt” {tenian las carnes blandas). Ibland är en i gruppen en manlig fé, som spelar luta eller gitarr för de andra när de dansar hållande varandra i händerna. Feerna och människorna är organiserade i ”kompanier” som har olika namn efter distrikt: la Compania de los Romanos, de la Matrona, de Memo y Usso (bordets och siändans (?) kompani), la Compania de Palermo, de Ragusa, och så vidare. En klok gumma, Vicencia Rosa från Noto på sydostkusten, berättade att det fanns inte mindre än femkompanier i hennes stad: ”de adligas”, tre kompanier med vanligt folk samt ”de fattigas kampani”, till vilket hon själv hörde. Hon beskrev också hur de samlades ”i mars månad med många andra (kompanier) från olika trakter i en skog full med träd, och att deras furste inte ville att de skulle göra onda saker utan bota folk” (Libro 901, f. 548). Föga är känt omstorleken på dessa kompanier. På ett ställe nämns 22 personer, på ett annat 33, men det är inte klart omfeerna ingår i den siffran. I Noto bestod de fattigas kompani av nio och de adligas av tolv medlemmar. På en del håll liknar sammankomsterna sabbaten. 1588 bekände en fiskarhustru från Palermo inför inkvisitionen att hon och hennes kompani med sin ”fänrik” i spetsen red på getabockar genom luften till ett land somkallas Benevento somtillhör påven och hgger i kungadömet Neapel. Där låg en väldig slätt och mitt på den en tribun med två stolar. På den ena satt en röd yngling och på den andra en vacker kvinna, somde kallade Drottningen, och mannen var Kungen. Första gången hon for dit — när hon var åtta år gammal - sa fänriken och de andra kvinnorna (sic) i hennes kompani till henne att hon måste böja knä och tillbe kungen och drottningen och göra allt de befallde henne, ty de kunde hjälpa henne och ge henne rikedomar, skönhet och unga män att älska. Och de sa till henne att hon inte fick tillbe Gud eller Vårfru. Fänriken fick henne att svära på en bok med stora bokstäver, att hon skulle tillbe de två andra. Så hon gick ed på att tillbe dem, kungen som Gud och drottningen som Vårfru, och gav sig åt dem med kropp och själ... Och sedan hon så hade tillbett dem, dukade de borden och åt och drack, och därefter låg männen med kvinnorna och med henne flera gånger på kort tid. Allt detta föreföll henne ske i en dröm, för när hon vaknade befann hon sig alltid i sängen, naken som om hon hade gått till vila. Men ibland kallade de ut henne innan hon hade gått till sängs så att hennes man och barn inte skulle märka något, och utan att ha somnat (såvitt hon kunde bedöma) gav hon sig iväg och kom fram fullt påklädd. Hon sa vidare att hon dåförtiden inte förstod att det var djävulskap, förrän hennes biktfader öppnade hennes ögon och sa, att det var djävulen och att hon inte fick göra det mer. Men hon fortsatte ändå ända till för två månader sedan. Och hon gav sig iväg full av fröjd över den njutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=