171 nien. Mot slutet av sin översikt kommer han till följande slutsats: ”De europeiska häxornas verkliga eller inbillade orgiastiska möten visar på ett bestämt religiöst mönster. Först och främst avslöjar de sexuella orgierna en radikal protest mot samtidens religiösa och sociala situation... För det andra kan de så kallade sataniska elementen i häxorgierna ha varit praktiskt taget obefintliga, med tvång pådyvlade dem under processerna... För det tredje ger de (verkliga eller inbillade) orgierna vittnesbörd om en religiös nostalgi, en stark önskan att återvända till en arkaisk kulturfas — den drömlika tiden för en legendarisk ’begynnelse’.” ' Dessvärre har denna artikel undgått de flesta häxforskares uppmärksamhet.’ Kanske har Eliades syn på det europeiska häxväsendet inte lett till någon diskussion av det skälet, att en ytlig läsning av hans text kan ge intrycket av att det rör sig om ytterligare ett försök att bevisa existensen av en europeiska häxkult; och eftersomen hel generation av forskare så grundligt har gjort upp med Margaret Murray och hennes klåpare till efterföljare, råder stor skepsis mot varje antydan omatt häxsabbater kan ha ägt rum- före 1900-talet. I själva verket diskuterar Eliades artikel både verkliga och inbillade orgier, så han kan knappast hänföras till murrayisterna. Jag måste själv medge, att jag inte insåg hur dessa överväganden kunda användas vid min första ytliga läsning i slutet av 70-talet. Men möjligheterna blev klara för mig efter en grundligare läsning 1983, då jag återvände till den efter att i den spanska inkvisitionens arkiv ha funnit omkring 70 rannsakningar genomförda av den spanska inkvisitionstribunalen i Palermo mot sicilianska häxor eller donas defuera somde kallades med en lätt omskrivning av det sicilianska donni di fuora (italienska donne di juori). Den spanska inkvisitionen och de sicilianska häxorna. Sicilien ingick under perioden 1282-1713 i det spanska väldet. Från 1487 hade den spanska inkvisitionen en domstol i Palermo och ett nätverk av agenter spridda över hela ön. Den fortsatte att fungera med en spansk stab efter det att Spanien 1713 hade gett upp ön, men 1782, när Sicilien införlivades med Neapel, avskaffades den genom ett dekret av den spanske vicekungen Ferdinando IV, vilket manifesterades mitt på slottsgården i Palermo med brännandet av tnbunålens arkiv med alla originalakterna.^ Omdet inte hade varit för byråkratin in- ' M. F.liadc, ”Some observations on E^uropean Witchcraft,” History of Religions 14 (1974), ss. 149-172. ’ Se t.ex. Norman Cohn, Europe's Inner Demons (London 1975); Ricliard Kieckhefer, European Witch Trials: Their Eoundation in Popular and Learned Culture, LWO—DOO (Berkeley-Los Angeles 1976); Fdward Peters, The Magician, The VEitch, and the Law(Philadelphia 1976); F WilliamMonter. Witchcraft in Trance and Switzerland: The Borderlands during the Reformation (Ithaca 1976); Brian F.aslev, Witch Hunting, Magic and the New Philosophy (Sussex 1980); Christina Lamer, Enemies of God: The Witch-hunt in Scotland (London 1981) - för att nämna de viktigaste. Inte heller hos Gustav Hennmgsen, The Witches' Advocate: Ras(/ue Witchcraft and the Spanish Intjuisition, 1609-1614 (Reno 1980). ' Se fLC. Lea, The Inquisition in theSpanish Dependencies (NewYork 1922), ss. 1-44; förarki-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=