159 men som den katolska och andra kyrkor utgjorde, vari skillnader i religiösa läror och sedvänjor uppstod och undertrycktes; samt de olika administrativa strukturer sometablerades i olika länder. Föreställningen omolika integrationsnivåer kan berikas med analoga idéer om kulturnivåer, så som de till exempel används av medeltidshistoriker, när de granskar interaktionen mellan kyrkliga, aristokratiska, urbana och folkligt rurala kulturella världar. En sådan analysram kan fås att fungera bara i samband med detaljerade fallstudier. På den mycket allmänna nivå vi här resonerar må det räcka med två kulturella nivåer och två integrationsnivåer: kyrkornas och de demonologiska traktaternas övernationella nivå, samt lokalsamhällets nivå med skadegörelse och trolldomsanklagelser. I den utsträckning de europeiska häxföreställningarna återspeglar både den kristna demonologin och trolldomsanklagelsernas lokala sammanhang, så långt står de också i överensstämmelse med komplexiteten i det tidigmoderna europeiska samhället. Två av de tre viktigaste särdragen i den europeiska häxtron jämförd med dess afrikanska motsvarighet - deras uniformitet över tid och rum och deras färgning av kristen demonologi - avspeglar den övernationella integrationen inom den västerländska kristenheten. Det tredje draget - att europeiska häxor bekände sig vara natthäxor - är svårare att förklara utifrån särdrag i det europeiska samhället. Det aktualiserar emellertid en fråga som vi sköt åt sidan tidigare i detta avsnitt; i vilken utsträckning kan häxbekännelserna betraktas som tillförlitliga vittnesbörd omhäxtron? Bekännelserna hade ju tvingats framgenomden institutionaliserade häxjakten. Hur långt representerar de den religiösa och demonologiska integrationen som process snarare än dess resultat? Omnämligen integrationen betraktas inte som ett tillstånd utan som en process inom samhället,^^ ger själva komplexiteten i det tidigmoderna Europa upphov till ytterligare frågor. Sabbaten återspeglar den kristna demonologin, och så snart munförutsätter integration, tycks de ständiga hänvisningarna till sabbaten i bekännelserna från olika platser och tider bara bekräfta denna integration. Men häxanklagelserna uppstod i lokalsamhällen och rör skadegörelse i grannskapet. Varför återspeglar inte bekännelserna den stora mångfalden av lokala situationer och kulturer i Västeuropa? Kan vi verkligen förutsätta att folk i byar och småstäder överallt i västra Europa fann förklaringen till skadegörelse genomatt med i stort sett samma terminologi förknippa den med häxsabbaten? Frågan är inte, som för 1800-talets rationalister, hur folk kunde bekänna saker - att ha flugit och kopulerat med Djävulen - som de uppenbarligen inte kunde ha gjort, utan snarare, hur folk över hela Europa och oavsett omhäxeriet var verkligt eller inbillat, kunde avlägga bekännelser som alla överensstämde Jfr artiklarna av Le Goff och Duby i Niveaux de culture et groupes sociaux (Paris - Haag 1967). Mänga av de politiska och kulturella dimensionerna i förändringsprocessen frän senmedeltid till tidig ny tid i Europa kunde med fördel analyseras som aspekter av integration inom komplexa samhällen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=