158 ställningarna. Detta har somvi såg lett till att somliga forskare har ifrågasatt det antroplogiska angreppssättets relevans i det europeiska sammanhanget. Men även omdet är sant, att de samhällen där antropologerna har studerat häxtron är radikalt annorlunda än 1500-talets Europa, så innebär inte detta att antropologiska perspektiv inte skulle kunna tillämpas på europeisk häxtro. Den centrala inriktningen hos det som har kommit att kallas de komplexa samhällenas socialantropologi - formerna för och konsekvenserna av lokalsamhällenas integrering i högre system som nationalstater, formerna för förhandling och artikulation mellan de nationella, regionala och lokala nivåerna i sådana system - allt detta är i hög grad tillämpligt på de problemsomtas upp vid en sociologisk analys av de europeiska samhällena i början av ny tid.“° Det europeiska samhället på 1500- och 1600-talen var mycket mer differentierat än de samhällen, där antropologerna har studerat häxföreställningarna. Framväxten av den absoluta furstemakten med relativt specialiserade regeringsinstitutioner ingrep i och modifierade både feodalherrarnas maktutövning och relationen stad-land. Reformationen och motreformationen kom, trots de religiösa motsättningar somde speglade och förstärkte, att gynna nya former av institutionell integration mellan sockenkyrkan och församlingen men också med religiösa institutioner på högre nivå.*' Även om det vore felaktigt att tala om ”nationer” i modern mening, kan många av särdragen i de tidigmoderna europeiska samhällena betraktas utifrån antroplogernas särskilda intresse för komplexa samhällen, för de former vari lokalsamhälle-nation artikuleras. Lämpliga nivåer för en sådan analys vore den lokala, den regionala, den ”nationella” och - inom den religiösa sfären — den övernationella representerad av den katolska kyrkan samt, över och förbi de skillnader som uppstod med reformationen, kristendomens grundläggande doktrinära enhetlighet. OmEuropa i början av ny tid på detta sätt kan ses somett ”sammansatt samhälle” måste frågan om häxföreställningarnas sociala sammanhang omformuleras så att man tar hänsyn till dessa olika nivåer av integration. Åena sidan har vi en övernationell nivå av religiös integration, somkommer till uttryck i den västliga kristenhetens, den katolska såväl som den protestantiska, relativt enhetliga teologi och demonologi. Eftersom häxanklagelserna framfördes i lokalsamhället och stod i samband med illdåd begångna i den lokala miljön, har vi å den andra sidan den lokala nivån av social integration att ta hänsyn till. På en nivå mellan dessa två har vi inkvisitionen och olika världsliga domstolar, och de särskilda sociala förhållandena kring deras repressiva aktiviteter; den institutionella raJfr Robert Redfield, The Little Community and Peasant Society and Culture (Chicago 1960), särskilt kap. 8 i The Little Community och kap 3 i Peasant Society...; E. R. Wolf, ’Aspects of Group Relations in a Complex Society: Mexico.’ American Anthroplogist (1956), ss 1065—78; M. Banton (ed.), The Social Anthropology of Complex Societies (London 1965); och J. Boissevain och J. Friedl (eds.), Beyond the Community: social process in Europe (Haag 1975). Jfr John Bossy, ’The Counter-Reformation and the People of Catholic Europe.’ Past & Present 47 (1970), ss 51-71.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=