150 När Djävulens anhängare samlas tänder de en stor eld. Djävulen presiderar över mötet och sitter på en tron klädd i gräsliga get- och hundskinn. De nalkas för att tillbe honompå olika sätt, ibland på knä, ibland med ryggen mot honom, ibland med benen i vädret och med huvudet böjt bakåt och med hakan mot himlen. Sedan bär de fram till honomljus svarta sombeck eller barnnavlar och till tecken på underkastelse kysser de hans anus. De tar plats vid de dukade borden och börjar äta den mat Djävulen bjuder dem eller som var och en fört med sig. Det är visst att dessa gästabud är så motbjudande att till och med en svältande mage känner äckel när man ser uppläggningarna eller känner deras odör. I en smutsig bägare serverar Djävulen sina gäster ett vin lika svart som ruttet blod. Där bjuds rikligt med mat med undantag för bröd och salt. Mänskokött serveras också. Och många av gästerna säger, att deras hunger och törst inte kan lindras genomdenna mat och dryck. Gästabuden åtföjs av dans i ring, alltid åt vänster (dvs. åt fel håll). Och medan våra danser har förnöjelse somsitt ändamål, frambringar dessa bara utmattning, leda och fruktansvärda plågor. När de nalkas demonerna för att tillbe dem vänder de ryggen mot och går baklänges som krabbor, och för att hälsa dem vänder de sina händer bakåt. När de talar riktar de blicken mot marken med en åtbörd somskiljer sig från den somär vanlig bland människor. Ibland dansar de innan de äter, ibland efteråt. Vanligen dukas fleratre eller fyra- bord, vid vilka var och en tar plats efter börd och rikedom. Varje mål välsignas av Djävulen med hädiska ord, enligt vilka Beelzebub är den som skapar, ger och bevarar allting. Och med samma formel tackar de sedan för maten. Efter gästabudet tar varje demon handen på den discipel han har tilldelats - allting sker i enlighet med en meningslös ritual - och de vänder ryggarna mot varandra och håller i händerna i cirkel och skakar sina huvuden som dårar och ofta dansar de hållande de ljus, som de tidigare använt i sin djävulsdyrkan. De sjunger mycket oanständiga visor till Djävulens ära, och demonerna och deras skyddslingar har umgänge på det smutsigaste sätt. Det tredje grundelementet, skadegörelse eller maleficium, kännetecknas liksom avfallet av häxans inneboende tvetydighet. Hon tillhör denna världen i det hon genomför konkreta handlingar mot sina medmänniskor, och gör det i gestalten av en vanlig samhällsmedlem. Men hon tillhör också anti-världen. Genom sitt avfall har hon placerat sig själv utanför samhället och kyrkan, och det är somett resultat av hennes avfall hon har förvärvat sin onda makt. Vid sina regelbundna besök på sabbaten gör hon, eller får, de salvor, dekokter och pulver, som hon använder i sin skadliga verksamhet. Som för att betona det annanvärldsliga ursprunget till hennes makt, så är dessa ondskans redskap ibland tillverkade med ingredienser samlade i denna världen - ben från spädbarn, som häxan har dödat - vilka transformeras, får magisk och diabolisk kraft i antivärlden. De tre elementen hålls samman av två motsatspar. För det första har vi motsatsen mellan det moraliska samfund, som finns på denna jorden och dess ab-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=