149 De motiv somfår häxan att ge sig åt Djävulen (lusta, girighet, hämndlystnad) och innebörden i de handlingar genom vilka hon ger sig till honom är alla lika antisociala. Denna formav ’socialt avfall’ åtföljs vanligen i de bevarade bekännelserna av handlingar som innebär avfall i en snävare religiös bemärkelse. Ibland tar förbundet med Djävulen formen av en enkel ceremoni; men ibland, särskilt i senare texter, ingår en omfattande och systematisk förnekelse av huvudsatserna i den kristna tron. De två dimensionerna- den samhälleliga och den religiösa - är oupplösligt förbundna med varandra i medvetandet både hos åklagaren och den anklagade: tillsammans förstärker de varandra och betonar, att häxan genom att ha gett sig både med kropp och själ till Djävulen har placerat sig utanför och emot det samhälle — det moraliska och religiösa samfund - som hon hörde till. Avfallet, medborgerligt och religiöst, utgör således en rite de passage för den blivande häxan. Det inviger henne i en värld, som är både skild från och står i motsatställning till hennes eget samhälle. Denna andra värld har drag som betonar arten och betydelsen av den gräns somhäxan har passerat, när hon gav sig åt Djävulen, och den representeras i bekännelserna av det andra grundelementet, sabbaten. Liksom avfallet har sabbaten två sammanvävda dimensioner. Den är ytterst en ceremoni för djävulsdyrkan, och som sådan representerar den en förvrängning {inversion) av samhällets religiösa ordning. De övriga aktiviteterna vid sabbaten är på samma sätt de normala formerna för socialt umgänge vända bak-fram. Den framträdande plats som ges åt sexuella förvrängningar — samlag bakifrån eller med demoner, sodomi, promiskuitet, incest och homosexualitetåterspeglar de sexuella reglernas och konventionernas framträdande roll för skapandet av familj, hushåll och släkt, betydelsefulla regler för social organisation i Europa under senmedeltid och tidig ny tid. Festandet på människokött gör våld på den distinktion mellan natur och kultur, som ligger till grund för varje samhålles självuppfattning. Andra vanliga detaljer - mat utan salt eller sådan som inte mättar, ett bakvänt dansande etc. - fullbordar bilden av en värld, somär både annorlunda och i motsatställning till det ’normala’ samhället. I själva verket kan sabbaten ses som ett omfattande återgivande av en antivärld och samtidigt som en tyst bekräftelse av alla de regler, som bryts där.''* Detta framgår tydligt av de systematiska beskrivningar, somsenare demonologer konstruerade på grundval av tidigare bekännelser och anklagelser. Guazzos redogörelse^ från 1600-talet illustrerar dessa sabbatens dubbeltydiga aspekter. ** Omdetta accepteras blir ett ensidigt intresse för ’ursprunget’ till det ena eller andra elementet i en alltmer utvecklad sabbatsförreställning delvis malplacerat. Sådana försök av Jeffrey Burton Russell, Witchcraft in the Middle Ages (Ithaca and London 1972) och Norman Cohn (a.a.), lider trots sitt intresse i övrigt av att de inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till att projektionen pä en antivärld av systematiskt inverterade bilder av ’normalt’ socialt liv är en sociologisk trivialitet. Cohn försöker visserligen relatera de ’fantastiska’ elementen till allmängiltiga psykologiska drag (ss 25863), men den manövern bygger pä förutsättningar som fä socialhistoriker skulle ställa upp på. Francesco Maria Guaccio, Compendia delle stregonerie (Milano 1967), ss 49-53. (1 uppl. 1608). Textavsnittet här i sammandrag. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=