144 med sin bräckliga inre jämvikt uppbyggd under århundraden. Efter en anpassningsprocess som sträckte sig över flera generationer, försvanna de grundläggande orsakerna till häxförföljelserna och därmed också avrättningarna. Ämbetsmännen upphörde att tro på satansmyten, och eliten slutade uppfatta kristenheten i dess olika gestalter somett bålverk under belägring av ondskans makter. Nya modeller för social jämvikt skapades i ’öppna’ samhällen, medan ’slutna’ byar och regioner, som Gévaudan, ännu under långliga tider fortsatte att uppvisa från medeltiden nedärvda former för inre sammanhållning och misstro mot det som fanns utanför. Europa som helhet stod vid denna tid redo att möta en överväldigande framtid av ekonomisk och kolonial utveckling. Dess vitala kraft, bondeklassen, producerade mer och bättre i en situation av demografisk expansion. Under 1700och 1800-talen förknippades en ny maktsociologi i olika varianter med en relativ pacificering av jordbrukets massor, vilket i sig själv var ett nödvändigt förstadium till kapitalismens framväxt. Vi får mte förväxla delen med helheten: häxförföljelserna är i grunden inte ett religiöst utan ett politiskt fenomen, och de är bara en aspekt av den process, varigenom landsbygden penetrerades och öppnades. Häxan får ge plats åt prästen, den privata vedergällningen åt den allmänna ordningen; makten tränger in i byns hjärtpunkt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=