142 Det står klart att en del misstänkta var monomant inriktade på att komma åt sina mäktigare grannar. Maguerite Carlier från Oisy-le-Verger i Artois uttalade hotelser mot dem somföreföll henne ’alltför stora och mäktiga’, till exempel en kvinna, som hon menade hade uppträtt nedlåtande mot henne vid högmässan. Hon spådde en annan familj att dess husfader skulle dö utblottad och att barnen skulle bli tvungna att börja tigga sitt bröd.^^ Fruktan av det här slaget kombinerades med en process varigenomde välmående bönderna började ta avstånd från folkets kultur, som mer och mer blev begränsad till de fattiga. Resultatet blev en djup klyfta i de byar som starkast berördes av de demografiska och ekonomiska förändringarna. Där framträdde en dominerande, egendomsägande minoritet, somsökte sitt stöd i lag och ordning för att möta de verkliga eller magiska hot som riktades mot dem, och därmed bröts lokalsamhällets enhetliga front mot omvärlden. Detta utvecklingsmönster omfattar mycket mer än bara häxförföljelserna: det rör den roll delar av bondeklassen spelade i landsbygdens modernisering i termens vidaste mening. Det kan urskiljas i 1600-talets England: ”1 denna process spelades den viktigaste rollen av ’mellangrupperna’, de lokala stormännen som var på en gång de främsta vinnarna på förändringen och samtidigt förmedlare mellan de krafter somverkade på riksnivå och deras egna konfliktfyllda lokalsamhällen ... De slöt sig som villiga redskap till de byråkrater och präster, vars värderingar de hade kommit att omfatta på samma sätt som de hade ekonomiska intressen gemensamma med jordägarklassen. Omutvecklingen i England ledde till helt andra konsekvenser än häxförföljelser, berodde detta på att engelsk straffpraxis inte dominerades av sabbatsmyten. I övrig gav liknande orsaker samma effekter som i de länder där häxjakten pågick, dvs till en intensiv ’moralisering’ av landsbygden genom dess bästa och mest hedervärda invånare. K. Wrightson delar in sina engelska byar i ’öppna’ och ’slutna’ beroende på regionala och lokala variationer i den allmänna utvecklingen, och hans terminologi är direkt tillämplig på de stora variationerna som kan iakttas beträffande häxförföljelserna på kontinenten. Detta gäller inte bara inom de enskilda provinserna - där som vi såg Flandern var ’öppet’ och Artois ’slutet’ — utan också för de olika länderna och perioderna. I Danmark till exempel var sabbatsmyten föga gångbar, och lagen gav ett visst skydd åt anklagade personer. Det är troligen skälet till att så få personer avrättades där, trots att det under 1600-talets första hälft förekomtrolldomsanklagelser under en period av snabb befolkningstillväxt. I Holland upphörde procesArchives Générales du Royaume (Bruxelles), Conseil privé espagnol, nr 1098, mål mot Marguerite Carlier 1613. K. Wrightson, English Society, 1580-1680 (London 1982), ss 226-7. «46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=