134 dar, men det är han som dödar våra. Och du har också det onda ögat (les jeulx de vauldoix)” Den andre slog ihjäl honom med en hacka."' Ömsesidiga misstankar ökade den traditionella fientlighet mellan närliggande byar, somvanligen tog sig uttryck i öknamn. Den 5 januari 1626 anhöll en ung man i en församling nära Vesoul hos en fader om hans dotters hand men fick korgen. En tredje person erbjöd sig att ta ynglingen till La Grange du Val, en grannby, och presentera honom för en flicka där. Fadern utropade, att alla kvinnor och flickor i den byn var häxor - varpå han slogs ihjäl av den som erbjudit sina tjänster, och vars mor var infödd i Val.““ Många liknande fall kunde anföras. De tenderar alla att bekräfta, att myten om satanism och häxsabbat var främmande för den folkliga mentaliteten, men att de grymma avrättningar den gav upphov till fick till följd ett bestämt socialt beteende. Vissa lantbor försökte besvärja sin fruktan och öka sin vaksamhet mot trolldom genom att ange sina grannar, så att processerna mångfaldigades; andra gjorde bruk av traditionella metoder för privat hämnd. På det hela taget blev den andliga jämvikten bland befolkningen på landsbygden i grunden störd: det framgår av den osedvanliga ökningen av mord och våldsakter i Spanska Nederländerna under 1600-talets tre första decennier,"’ den period varunder också häxförföljelserna nådde sin höjdpunkt. Sjukdomen på landsbygden förvärrades genom den spegel demonologerna höll upp med sin falska bild av sabbatsritualerna, som var en diaboliserad förvrängning av vanor, bruk och föreställningar som verkligen fanns bland bondebefolkningen. Men behöver inte förutsätta något ålderdomligt skikt av folklore somtransformeras till vaga mytiska strukturer: beskrivningen av sabbaten bygger på iakttagelser i den folkliga kulturen somfortfarande i högsta grad var vid liv, bara med den skillnaden att vart och ett av dess drag ges ett negativt förtecken. 2. Den levande folkkulturen. Den demonologiska konstruktionen utgjorde en sammansmältning av vissa fixa idéer hos Europas elitskikt, som Norman Cohn har behandlat efter förtjänst, och element ur epokens sociala verkligheten och folkliga kultur. Det är bara med den senare jag här skall befatta mig. Dessa element har ingenting att göra ens med resterna av eller myterna i någon organiserad förkristen kult. I varje fall är det enligt min mening knappast möjligt att formulera så äventyrliga frågor rörande ursprunget till de sedvänjor och troselement det här är fråga om: efter tusen år av kristendom eller åtminstone synkretism mellan gamla hedna traditioner och katolicismens är problemet uppenbarligen felställt. Det viktiga är att ta i betraktande världsbilden och de ■' A.D. Nord, B 1809, fol 51 (nåd juni 1623). ■■ A.D. Nord, B 1812, fol 42 (nåd m.ij 1627). ’’ R. Muchembled, Cornportcments..., kap. ii, särskilt diagram utvisande benådade dräp i Artois.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=