131 nast avrättas. Bland de 34 barnen som rannsakades mellan 1611 och 1619 avrättades 13 utan hänsyn till ålder: detta var före ediktet av den 30 juli 1612, som fastställde att gossar under 14 och flickor under 12 skulle hållas fängslade tills de nått puberteten. Detta skedde med 12 barn, av vilka tre senare blev avrättade. Så togs den knappt sjuåriga Anne Hauldecoeur 1 förvar den 1 september 1614 och hölls där till den 11 juh 1619, då hon undergick dödsstraffet. I likhet med de vuxna häxorna och trollkarlarna, föll de misstänkta barnen offer för tre konvergerande fenomen. För det första lagstiftningen mot häxsabbaten; för det andra den nitiska pliktuppfyllelsen hos en av de ringare bland kronans tjänare (borgrätten var lägsta instans i furstendömets domstolshierarki); för det tredje de direkta kraven från lokalsamhällena på utrensning till och med av små barn, som bara var söner och döttrar till häxanklagade. F.n jämförelse med Artois, grannprovins till Bouchain och Hainault, visar ännu tydligare hur detta sammanflöde av krafter gav upphov till epidemiska häxförföljelser. 1 det stora guvernementet Arras, som bestod av hundratals byar och tillhörde samma stat som Bouchain, ledde samma furstliga edikt bara till ett par dussin åtal. Bara ett enstaka exempel på epidemiska förföljelser kan urskiljas i jurisdiktionen Oisy-le Verger i guvernementets östligaste del och i omedelbar närhet av Bouchain."^ Denna iögonenfallande skillnad beror uppenbarligen på en viss återhållsamhet bland domarna i Artois men också på attityder bland provinsens bondebefolkning, somförhindrade en spridning av hysteriska anklagelser och epidemiska processer, i Artois finner vi inga dokument liknande dem som undertecknades av ”de rättsinnade bland folket” i vissa byar i Cambrésis och Flainault med krav på att ortens häxor skulle ställas för rätta och där man till och med erbjuder sig stå för rättegångskostnaderna. Enligt min uppfattning var det positiva eller negativa mottagande satansmyten fick i lokalsamhället avgörande för omförföljelserna skulle ta fart. Den danska förordningen av år 1617 föreskrev att de somförsvurit sig åt djävulen skulle avrättas och att andra trollkunniga skulle landsförvisas. Mer än 300 processer följde på Jylland mellan 1617 och 1625, men huvuddelen av utslagen skedde med stöd av förordningens andra del, som om den första (om djävulsförbund) hörde till en främmande ideologi." Å andra sidan fick den norska förordningen av år 1593 en tillämpning som kommer en att tänka på Spanska Nederländerna och andra kontinentala stater." I Sverige får de stora förföljelserna på 1670-talet sin förklaring genomspridandet av den kontinentala modellen bland de bildade medelklassgrupperna samt genom ”det oerhörda trycket underifrån med i det närmaste enhälliga krav på omfattande rättsliga åtgärder mot trollkonorna. ** R. Muchembled, Comportemcnts et mentalités populaircs en Artois (1400—1660) (opublicerad tbese. Paris 1985), kap. ix (se särskilt tabell 33). R. Mucbembled, ”Sorcicres du Cambrésis”, ss 210-14. " Jobansen, nedan kap. 14. H.F. Naess, nedan kap. 15. " Ankarloo, nedan kap. 12. »1.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=