130 skräck eller rentav panik med konsekvenser av två slag: vredgade krav på att det onda skall utrotas med hjälp av det lagliga systemet, samt ett blottläggande av social antagonism, brutalitet och privat hämnd, som särskilt riktar sig mot förmodade häxor men också mot andra personer. Förföljelserna kan på det sättet sprida sig över en hel region. Den 7 juli 1612 skrev slottsbefallningsmannen i Bouchain i Hainault till rådet i ärkehertigdömet Nederländerna, att ”borgrättens jurisdiktion är å det märkligaste mfesterad med folk somunderkastat sig och förslavats av djävulen, folk av båda könen och alla åldrar, så att jag under de senaste två åren har dömt mer än åttio här i staden och i sex av byarna, vartill kommer en stor mängd misstänkta och landsförvisade samt fjorton andra som nu sitter fängslade.” En kvinna bland de sistnämnda hade inlämnat en nådeansökan: befallningsmannen förelog rådet, som fungerade som högsta domstol i sådana mål, att avslå denna ”för att undvika upprördhet och oro bland befolkningen, som är häftigt upptänd mot folk av det här slaget. Befallningsmannens uppgifter bekräftas av räkenskaperna för la domaine royy>7 ale. Häxprocesser var sällsynta i Bouchain före slutet av 1500-talet, då de började förekomma som en följd av en kunglig förordning av år 1592. Mellan 1601 och 1608 var det åter lugnt, trots en ny förordning mot häxor 1606. En misstänkt ställdes för rätta 1608 och ett gift par 1609. Därefter kom en dramatisk uppgång: 22 fall 1610 och under de följande åren 1611-15 respektive 59, 22, 21, 12, 15. Så följde en återgång till en försiktigare praxis: 12 processer under åren 1616—19 (varav 8 år 1617), bara en enda under åren 1620-47, samt ytterligare 8 under perioden 1648-52.® De 175 anklagade mellan 1608 och 1652 bestod av 123 kvinnor, 18 män och 34 barn. Befallningsmannens siffror för 1612 var alltså korrekta. Han var personligen ansvarig för denna våg av processer genomatt ha tillämpat 1606 års förordning i all dess stränghet samt genom att låta häkta alla dem, som blivit angivna av de först dömda. Men sådana epidemiska förföljelser når sin fulla omfattning bara genom att befolkningen i det angripna området grips av en formlig mani, så att de i stora skaror framträder för att vittna mot de trollkunniga på orten. Processerna inomjurisdiktionen var begränsade till två städer, Bouchain och Denain, samt till sex byar. Protokollen visar hur de följde på varandra: det började 1610 i Rieux och Lieu-Saint-Amand med 15 anklagade; så Bouchain 1611 med 43 fall och ytterligare 20 i Lieu-Saint-Amand 1612. Neuville-sur-Escaut hade sex fall 1613, Fechain 15 år 1615 och Villiers-en Cauchie åtta 1617. Domarna var just så hårda somde brukade vara i häxmål: 45 % av de anklagade blev avrättade, en frikändes och resten, som hade vägrat erkänna eller saknade fast bostad, landsförvisades eller togs i förvar omde var för unga för att ge- ^ Archives Générales du Royaume (Bruxelles), Conseil privé espagnol, nr 1098, mål mot Isabeau Lesaige, brev den 7 juli 1612. - Bouchain ligger nu i det franska departementet Nord. ** Archives Départementales du Nord (Lille), i det följande citerat som A.D. Nord; särskilt B 11219-11229 (1608-59).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=