6. Spegelns baksida: satansmyter och kulturella realiteter Robert Muchemhled Häxförföljelserna var en fruktans liturgi. Genomdemspreds vanföreställningar somväsentligen hörde hemma bland den lärda kulturens yttringar, men sominte desto mindre skapade ångest och reell fruktan bland bondemassorna. Genom att hålla upp en djävuls- och sabbatsspegel för folket vidgade demonologerna och juristerna klyftorna i bondesamhället och gav dem en kulturell, moralisk och religiös legitimering: varje bybo kunde känna igen sina egna trosföreställningar och vanor somhelt verkliga, men diaboliserade i elitens ögon; var och en måste alltså välja den bild av sig själv somhan kunde göra gällande. Intensiteten och kontinuiteten i förföljelserna, som föddes ur de härskandes vilja, komsåledes att bli beroende av hur en grupp bönder förmådde ta emot det budskap som riktades till dem: från detta faktum kan man definiera samhällena som ”öppna” eller ”slutna” för förföljelserna och mer allmänt framlägga en allmän förklaringsmodell med giltighet i de olika europeiska länderna under 1500- och 1600talen. Ar inte häxförföljelserna, trots sina uppseendeväckande aspekter, helt enkelt en episod bland andra i lagens och ordningens erövring av den västerländska landsbygden? Med andra ord, handlar det inte överallt och alltid om maktens penetration av det lokala livet och den lantliga vanan att lösa egna problem internt och genom att så litet som möjligt göra bruk av de utifrån kommande domstolarna? Djävulsmyten ansluter sig i denna mening till en maktens sociologi. 1. Satansmyter och reell fruktan Sabbaten, det vill säga häxornas och trollkarlarnas nattliga och demoniska sammankomster, är enligt min mening en ren och skär konstruktion av de teologer, som i senmedeltidens Europa byggde upp de sociala eliternas föreställningsvärd. Den källa de öste ur hade sina tillflöden från förföljelserna av judarna, de första kristna och olika kättarsekter, som Norman Cohn så mästerligt har be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=