119 Jag kan inte här analytiskt bevisa denna isomorfism. Det räcker med att understryka för ögonblicket, att förekomsten av en underliggande förbindelse ger möjlighet att föra samman skenbart divergerande varianter. Så är de individer, vilka är förutbestämda för resorna i extas, födda med vissa fysiska särdrag (med segerhuva på året (under de tolv dagar då ibland rör det sig däremot om prov. Resan i extas företas vanligen grensle till djur, pallar (hos osseterna, eller i Mirandola nära Modena) och givetvis kvastskaft. Under extasen kämpar mellanhänderna med figurer som betecknas på olika sätt (nästan alltid trollkarlar eller döda) och i olika syften: åkrarnas fruktbarhet, besegrande av sjukdomar, kunskap om framtiden. Det rör sig omsocialt erkända egenskaper, även om den extatiska färden — utomi fråga omschamanerna - företas enskilt snarare än offentligt.''* ische Wochenschnft, 18, 1898, ss 270-276) och påminner bl a omden förvandling till korp som tillskrivits Aristeas från Prokonnesos. 2) Forskningarna kring schamanismen inom den indoeuropeiska sfären, vilka påbörjades av K Meuli i en berömd essä (”Scythica”, 1935, bearbetad och återgiven i Gcsarnrnelte Schriftcii, Basel-Stuttgart, 1975, II, ss 817-879; jfr också sammanfattningen av A Closs i ”Der Schamnismus bei den Indoeuropäern”, Innshrucker Beiträge zur Kulturwisserischaft, 14, 1968, ss 289-302) där Aristeas beskrivits av Herodotos ses som extaser liknande dem hos de sibiriska schamanerna. Meuli påpekar sitt beroende av en passage hos Rodhe {Psyche, ital övers. Bari, 1982, II, ss 352—353), men känner uppenbarligen inte till den etnografiska läsning av Herodotos fjärde bok som J Potocki gör {Voyages dans les steps d'Astrakhan et du Caucase. Histoire primitive des peuples qui ont hahité anciennement ces contrées . . ., II, Paris, 1829; jag har inte kunnat ta del av första upplagan. St Petersburg, 1802), där han nämner de sibiriska schamanerna pä tal omenaréerna (Herodotos, IV, 68; jfr Voyages, op cit, s 171). 3) Fastslåendet av resan till det hinsides som sagans centrum - också detta i Rohdes efterföljd -, vilket gjorts än bestämdare, men om jag fattat det rätt oberoende av L Radermacher {Das Jenseits im Mythos der Hellenen, Bonn, 1903), H Siuts (Jenseitsmotive im deutschen Volksrnärchen, Leipzig, 1911), samt V Propp, {Sagans morfologi, 1928, engelsk övers. Morphology of the Foktale, 2. uppl. 1968; Folksagans historiska rötter, 1946, fransk övers Les Racines historiques du conte merveilleux, 1983). 1 denna riktning har R Grambo gått när han tolkat alla de sagor som Grimmnämnt (se ovan) utifrån schamanistiskt mönster (”Sleep as a Means of Ecstasy and Divination”, Acta Ethnographica Academiae Scientiarum Hungaricae, 33 (1973), ss 417-425). Forskningen kring de ungdomssammanslutningar med rituell bakgrund, vilka klätt ut sig I djurhudar och vilka också nämns i samtida folklore: jfr K Meuili, ”Bettelumziige im Totenkult, Opferritual und Volksbrauch”, 1927-1928 (jfr Gesamrnelte Schriften, op cit, I, ss 33—68); L Weiser (sedermera Weiser-Aall), Altgermanische Junglingstveihen und Männerbiinde, Biihl, 1927; G Dumézil, Le Probléme des centaures, op cit; L Weiser-Aall, ”Zur Geschichte der altgermanischen Todesstrafe und Friedlosigkeit”, Archiv fiir Religionstvissenschaft, XXX (1933); O Höfler, Kultische Geheimbunde der Germanen, I, Frankfurt am Main, 1934 (den enda volym som utkommit; jfr nedan, not 29). Denna tråd kan förbindas med de tidigare, i synnerhet vad gäller temat varulvar. Men det har saknats ett övergripande tolkningsmönster, tomhos en sådan forskare som Meuli, vilken i sina forskningar i tur och ordning mött teman som processioner föreställande skaror av döda, schamanernas färder hinsides, samt den identitet med döda som finns hos masker och häxor (eller masche; jfr ”Die deutschen Masken”, Gesamrnelte Schriften, op cit, I, ss 84-85). G Klaniczay trycker med rätta pä denna sista punkt, i ”Benandante . . .”, op cit. Den ovansom henancianti, med tänder som tdltos osv) eller vid bestämda tider man trodde att de döda var som mest i rörelse); individer vilka genomgått bestämda initiationsöver djur eller genom förvandling men andra fortskaffningsmedel förekommer också: kärvar, bänkar och schaman och de skytiska ceremonier vilka ses som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=