118 Först och främst är det klart att de är mellanhänder mellan de levandes värld och de dödas, vilken de uppnår under dvala och extas. Men ett sådant svar skulle kunna skapa oklarheter, i synnerhet vad gäller schamanernas uppträdande i en sådan brokig skara. Man skulle kunna förledas att tro att förbindelselänken mellan alla dessa figurer vore rent typologisk: när allt kommer omkring kan man ju finna individer somär förbindelselänkar med andra sidan — ”schamaner” i vag mening - i de mest olikartade kulturer.Den likhet jag har funnit är däremot specifik, på samma sätt som förbindelsen med Eurasiens schamaner, vilken redan framhållits i fråga omflera av dessa figurer, i synnerhet vad gäller taltos.” Denna likhet utesluter inte konkreta och exakta överensstämmelser på ytan, men den bygger inte på dem. Så kan t ex det faktum att personer födda med segerhuva, vilka i Friulien betraktas som framtida benandanti och bland juraksamojederna som framtida schamaner,’’ också tolkas som ett ytligt sammanträffande. Men det får sin fulla beu'delse sett inomen djupt liggande isomorfism, vilken omfattar fenomen utspridda över ett mycket stort geografiskt område — som vi äger kännedomom sedan långt tdlbaka i antiken (redan Herodotos nämnde tron på varulvar hos neurierna).'^ Serbian Zmaj Ognjeni Vuk and the Russian V'seslav Epos”, Antmaire de Vlnstitut de Philologie ct de I'Histoire orientale ct sLtvv, X, 1950, ss 343-355. Beträftande n.t)der, sc tramtor allt I Itkoncn, ”Der ’Zweikampf’ der Lappischen Zäuberer (Noai’di) urn eine Wildrenntierherde”, yoKrtz^r/ de la Société fmno-ougrienne, 62 (1960), vol 3, ss 3-76. Beträffande schamanernas mytiska strider, se L Vajda, ”Zur phaseologischen Stellung des Schamanismus”, Ural-AltaischeJahrbiicher, 31 (1959), ss 456-485, framför allt ss 471-473. Tex i vissa afrikanska kulturer. Jfr M Augé, Génic du pagauisme. Paris, 1982, s 253. " Jfr särskilt de forskningar sombedrivits av G Röheim och V Diöszegi, vilka citeras och kommenteras av G Klaniczay, ”Benandante . . .”, op cit. Min hypotes rörande sambandet mellan benandanti och schamaner har senare bekräftats av M F.liade, ”Some Observations on European Witchcraft”. History of Religions, 14 (1975), särskilt ss 153-158. Jfr T Lehtisalo, Entu'urf einer Mythologie der Jurak-Samojeden, Helsingfors, 1924, s 114. Angående individer födda med segerhuva i ett annat perspektiv, se NBelmont, Les signes de la naissance. Paris, 1971. Upptäckten av detta samband har långsamt blivit klar. Jag begränsar mig här till att hänvisa till några grundläggande bidrag, ofta utformade oberoende av varandra. Det är inte förvånande att analogin mellan häxornas, de baltiska varulvarnas, de samiska nåjdernas och de kvinnors som nämns i Canon Episcopi förvandlingar till djur, vilken påpekats av domaren Pierre de Lancre utifrån processer han själv lett i Labourd (jfr Tableau de Tinconstance des mauvais anges et dernons. Paris, 1613, s 253 ff, särskilt s 268), har passerat obemärkt för senare forskare. Men den geniala bvpotes som sammanfattas som en fråga av Grimm{Deutsche Mythologie, 4:e uppl, red E H Meyer, Berlin 1876, II s 906) rörande ett samband mellan de sagor där själen lämnar den livlöse sovandes kropp i formav ett djur, häxornas förvandlingar och sägnerna om själarnas resor till det hinsides, kommer (ofta indirekt) att förstärka de forskningstrådar vilka först varit sammanflätade men somsedan gått alltmer isär; 1) Tolkningen av varulvsmyten som en färd hinsides, vilken formulerats i en grundläggande uppsats av W H Roscher, ”Das von der ’Kynanthropie’ handelnde Fragment des Marcellus von Side”, Abhandlungen der philologisch-historischen Classe der königlich sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften, 17 (1897), där han (via Grimm) tar upp parallellen med häxor och (via psykiatern R Leubuscher, vilken i sin tur byggde på Geschichte der Seele (Stuttgart 1830) av G H von Schubert) den med de sibiriska schamanerna. E Rodhe diskuterar Roschers uppsats {Berliner Philolog-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=