117 skaper — allt detta bildar ett sammanhang som omedelbart påminner om scha manistisk kult. Vid det tillfället begränsade jag mig till att peka på analogin mellan hcnandanti och schamaner (vilken i sm tur antydde en mellan schamaner och häxor utan att utveckla den. Vägen mellan Friulien och Sibirien föreföll mig faktiskt alltför lång. I dag tycker )ag att det avskräckande kulturella, rumsliga och tidsmässiga avstånd som föreligger mellan dessa företeelser kan ges en annan utformning med hjälp av en morfologisk undersökning. Det är resultaten av en sådan som framdeles skulle kunna bh vägledande för en historisk rekonstruktion. När Ludvk^ig Wittgenstein myntar begreppet ”översiktlig framställning” {iihcrsichtliche Darstellung) som alternativ till Frazers genetiska förklaringsmodeller, understryker han nödvändigheten av att finna ”förmecilancfe förbindelser”.*^ I vårt fall betyder det att vi måste inta en bestämt komparatistisk ståndpunkt. Vad gäller de ”dödsrikets” bcnandanti, som i drömmen deltar i processioner av döda, faller två kopplingar eller släktdrag genast i ögonen. Å ena sidan till de vittnesbörd rörande myten om ”den vilda jakten”, {Wiitischend Heer, WddeJagd, Mcsnie Sauvage osv) eller till skaran av döda, i allmänhet anförd av en manlig gudom; Herlechinus, Oden, Herodes, Artus osv de vittnesbörd (framför allt den berömda Canon Episcopi) om kvinnor vilka drömmer att de flyger grensle över djur omnatten, somföljeslagerskor till Diana, paganorum dca, eller andra kvinnliga gudomhgheter (Holda, Perchta, Herodias osv). Allt detta utgör ett tämligen väl belagt tema, i huvudsak franko-germanskt, med en viktig förgrening ur på Poslätten. Det som jag i en första omgång lyckades knyta till temat striderna kring fruktbarheten var tunnare och mer spritt. Jag kunde bara koppla bcnandanti till de dalmatiska Kcrsniki, samt till det synbarligen undantagsbetonade fallet med en gammal varulv från Livland, vilken dömdes i slutet av 1600-talet. Men detta senare tema kom i sin tur att bli mer väldokumenterat, ända därhän att det omfattade en hel skock figurer med djupa rötter i den europeiska folkkulturen: balkanska zduhaci, ungerska tdltos, korsikanska mazzeri, ossetiska burkudzäutä, baltiska varulvar, lapska nåjder och sibiriska schamaner.'^ Vad är gemensamt för dessa figurer, som här medvetet räknats upp helt utan ordning? * The Night Battles (London 1983), ss 59, 32 (ital uppl, I bcnandanti. Turin, 1966.) ^ Ibui, s XXI, not 14. * C G Luckhardt (utg.), \t'ittgenstem: Sources and perspectives, Hassouks, 1974, s 69. Angående zduhaci och tdltos, se den utmärkta essän av G Klaniczay, ”Benandante - kresnik - sduhac — tältos”, Ethnographia, 94, 1983, ss 116—133 (nu pä engelska i M Hoppal (ed). Shamanism m Eurasia (Göttingen 1984), ss 408-22). Vad gäller mazzeri, se G Ravis-Giordani, ”Signes, figures et conduites de I’entre-vie et morv. finzione, mazzeri et strcie corses”. Etudes corses, 12-13, 1979, s 361 ff (där analogin med benandanti diskuteras). Vad gäller burkudzäutä, se G Dumézil, Le Probléme des centaures. Paris, 1929, ss 91-93. Rörande varulvar finns en överflödande rik bibliografi, men vad gäller sambandet med individer födda med segerhuva (precis som benandanti), se den synnerligen fina essän av R Jakobson och M Szeftel, ”The Vseslav Epos”, Memoirs of the American folklore Society, 42, 1947, ss 13-86, att jämföras med R Jakobson och G Ruzicic, ”The yy 6 . Å andra sician till 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=