5. Sabbatens natur Carlo Ginzburg Häxeriet i Europa betraktades förr som ett marginellt, ja t o m icke seriöst ämne, men har under de senaste femton åren kommit att bli föremål för internationell historiografisk diskussion. I den rika floran av verk har häxsabbaten - den nattliga sammankomst där manliga och kvinnliga häxor möts — kommit något i skuggan, fastän dess betydelse inomhäxeriets och häxjaktens historia ju är uppenbart avgörande. Det viktigaste undantaget frän denna likgiltiga attityd utgörs av Norman Cohns bok Europe's Inner Demons (1975), vars huvudtes kan sammanfattas i tvä punkter: 1) den bild av häxsabbaten som utformas under början av 1400-talet är ett nytt uttryck - vilket ges av världsliga och kyrkliga domare och demonologer - för en gammal och aggressiv stereotyp, vilken tidigare använts om judar, om de första kristna liksom om de medeltida kättarsekterna; 2) det finns ingen faktisk rituell grund för denna bild: de nattliga sammankomsterna, vilka beskrivs med en myckenhet makabra och pittoreska detaljer vid häxprocesserna och i de demonologiska traktaterna, är likaväl som de deltagande häxsekterna en projektion av tvängstankar och rädsla hos domare och inkvisitorer. Jag ska återkomma till punkt 2, som vänder sig mot äldre teser framförda av Margaret Murray {The Witch-Cult in Western Europe, 1921). Vad gäller punkt 1, ser jag den som omöjlig att godta, eftersom den förutsätter att denna stereotypt fortlevt i homogen form, när den tvärtom förändras radikalt i ett givet ögonblick genominförande av såväl vetenskapliga somfolkloristiska element av skilda slag. Detta sammantaget ger anledning att betrakta häxsabbaten som ett resultat av en kulturell kompromiss snarare än en enkel och klar projektion av den dominerande kulturen. Grundkomponenterna i den stereotyp somCohn beskriver är sexuella orgier, människoätande och dyrkan av en djurgudom. Men förutom den uppenbara kronologiska diskontinuiteten mellan början av 700-talet och slutet av 1000-ta- ■■■ Jag framlägger här resultat (som delvis fortfarande är provisoriska) av undersökningar som påbörjats för flera år sedan. Jag hoppas snart kunna göra en mer omfattande och analytisk presentation av det material jag nu återger i en ofrånkomligen kortfattad och ofullständig form. Artikeln har tidigare publicerats i Annalcs ESC, 59:2, mars-april 1984 samt i Elaftcn för kritiska studier, 1985:2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=