101 somkunde sträcka sig från ens by till en hel stad eller contadoJ'^ Åldringar, daglönare med stora familjer och giftasvuxna döttrar samt häxor, vilkas äkta män var villiga att ta dem tillbaka, blev oftast dömda att stanna i sina hem eller butiker,*° särskilt som munkarna i sina fattiga och överbefolkade kloster ofta såg på straffångarna som en ovälkommen belastning.**' I civil praxis började fängelse adpocnam(somstraff) snarare än ad custodiam (häkte så länge rättegången varade) inte tillämpas förrän mot slutet av 1500-talet.**’ På grundval av protokollen från rättegången mot Giordano Bruno och genom personliga besök har Luigi Firpo rekonstruerat förhållandena i inkvisitionens fängelse i Palazzo Pucci och därvid avslöjat uppgifterna hos äldre författare som legendariska: cellerna var bekväma och ljusa, med säng, bord, lakan och handdukar. Fångarna hade tillgång till barberare, bad, tvätt, lagning och klädbyte två gånger i veckan. De fick regelbundet företräde inför kongregationen för att vittna omsina materiella behov; och kardinalerna • sin tur var skyldiga att inspektera fängelseförhållandena. Begränsningarna låg i att de inte kunde tala med sina medfångar i de andra cellerna; de fick inte skriva eller läsa i andra ämnen än de somrörde deras eget fall; de kunde inte heller samtala med fångvaktarna eller använda dem för att kommunicera med yttervärlden.**’ Dessa optimala förhållanden rådde tydligtvis inte tuoi sedere in terra con acqua e pane della familgia e fare le prostrationi”, TCD, MS. 1226, fol 178. Se nedan not 80. TCI), MS. 1225, fol 224, dom 16 )uni 1580 mot Giannina Caravello som misstänkts för trolldom, att kvarhållas ”in la tua terra di Croda”; liknande fall TCD, MS. 124, fol 139, 142. “ TCI), MS. 1226, fol 314, dom 13 oktober 1581 i Vicenza mot Antonio Bonente i Cittadella; TCD, MS. 1525, fol 118, dom 26 februari 1580 i Bergamo mot Ludovicus dc Moianonibus. Hans Ccircere pcrpetuo skulle avtjänas ”in domum et apothecam propriam.” BA, MS. B-1860, fol LXIX, brev 12 mars 1572 från kardinalen av Pisa till inkvisitorn i Bologna. I ett senare brev, ibid, fol CV, 19 december 1572, ges den dömde ökad frihet: hela staden Bologna blir hans fängelse och han befrias därtill från plikten att bära botgörardräkten, habitello, ”accio possi procurare da vivere.” U Locati, opus quod..., s 37: ”Career regulariter est ad custodiam, non autemad poenam...sed hoc intellige de iure civili, non de iure canonico.” Se också John Langbein, Prosecuting Crime in the Renaissance, s 195: ”It must be remembered that the Carolina (1532) dates from half a century before the advent in Europe of the sentence of imprisonment as a regular mode of punishment.” Jfr också dens., ”The Historical Origins of the Sanction of Imprisonment for Serious Crime”, The Journal of Legal Studies 5 (1976), ss 35—6. Natalie Z Davis, The Return ofMartin Guerre (Cambridge. Mass. 1983), s 87. Se L Firpio, ”11 processo di Giordano Bruno”, Rivista storica italiana 60 (1948), s 577. Bestämmelsen att inkvistorer regelbundet skulle inspektera fängelset var gammal (Eymerich, Directorium, s 590) och bekräftades under 1500-talet genom åtskilliga dekret från kongregationen i Rom. Se t ex dekret 18 juni 1564 i Pastor, ”Dekrete”, s 504. Omtvättbyte för de inspärrade se dekretet 14 mars 1595, ibid, s 533. Omkurians kostnader för fångarna i Romunder en enstaka månad (november 1596) se Angelo Mercati, Il Sommario del processo di Giordano Bruno (Vatikanen 1942), ss 12126. För en mer allmän diskussion se A Bertolotti, Le Prigioni di Roma nei Secoli XVI, XVII e XVIII (Rom 1890) och särskdt G B Scanaroh, De visitatione carceratorum, passim. För Philip Camerarius’ egen skddring av sin fängelstid i Romse hans ”Relatio de Captivitate sua Romana et liberatione fere miraeulosa” i J G Schelhorn, De vita, jatis ac meritis Philippi Camerarii (Niirnberg 1740), s 104 samt den omfattande studien med en utgåva av texten i Tech Szczicki, Philippus Camerarius. Praivdziwa i wierna relacja o uwiezieniu w Rzymie (Warszawa 1984).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=