Samuel von Pufendorf 1632-1982 XI han hittills använt vid sin professur vid den filosofiska fakulteten i Heidelberg. Men jag är redan helt övertygad om att H. Kungliga Majestät inte vill att man undervisar i juridik på det sättet vid den nya akademien, att hans rike uppfylls med sådana lagvrängare som Tyskland när i myriader till sin stora olycka utan pä det att rikets ungdom skall få en grundlig förtrogenhet med den rätt som är utmärkande inte bara för ett samhälle utan som hela mänskligheten styrs av. När man har fått en god kunskap om den, blir det lätt att genomskåda vad som har tillagts av den romerska rätten eller av fosterlandets lagar.» Pufendorf accepterade således inbjudan att komma till Lund och för att markera hans rang som fakultetens le doyen, erhöll han dagen före sina kolleger i fakulteten, den 29 november 1667, sin fullmakt somprofessor juris prudentiae primarius vid fakulteten. Han garanterades också en betydligt högre lön än sina kolleger. Förmyndarregeringens planer att få Pufendorf att komma till Lund för att deltaga vid universitetets högtidliga invigning på Karlsdagen den 28 januari 1668 kunde emellertid inte infrias. Först på sensommaren samma år installerade han sig med sin familj i Lund i en fastighet vid hörnet av Kiliansgatan och Magle Stora Kyrkogata (nuvarande Folkets hus).^ I Lund verkade Pufendorf därefter som professor fram till det skånsk-danska krigets utbrott 1676, då hans beskyddare och vän Erik Lindschöld räddade honom till Stockholmoch till en tjänst där somrikshistoriograf. I Lund färdigställde Pufendorf dels sitt viktigaste naturrättsliga arbete »De Jure naturae et gentium», tryckt i Londini Scanorum 1672, och dels den sammanfattande läroboken »De officio hominis et civis juxta legem naturalem libri duo», som utkom påföljande år. Pufendorfs skrifter och verksamhet i Lund förde honom in i en vidlyftig polemik och bittra akademiska strider både med teologer och jurister. Redan under Pufendorfs första år i Lund kunde han konstatera att det kunde gå »bullersamt till» också vid sammanträdena i det unga universitetets konsistorium. En replik som visar Pufendorfs syn på stämningen på konsistoriesammanträdena framgår av protokollet från den 7 juni 1669, till vilket han yttrade: — Skall dhet vahra ett sådant oväsende, då må en Teuffel komma in Consistorium.^ Pufendorf kom också att dras in i en vidlyftig konflikt med kollegan i juridiska fakulteten Nils Beckman, som kallade honom »epikuré, pelagian, socinian, cartesian, spinozist, kalvinist, polygamist, antinomist och ateist», dvs. alla de okvädingsord som en rättrogen ortodox lutheran överöste dem somhan betraktade somkättare och företrädare för den nya tidens filosofi. » ■* Harald Elovson: En Lundagård 1875—1944. Gamla Lund. Årsskrift 66 (1984), s. 28 f. ■* Lunds universitets Konsistorium, Protokoll, Lunds universitets arkiv. — Jfr P. G. Ahnfelt: Studentminnen, Del 2, Norrköping 1882, s. 356.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=